Kategoriarkiv: Klarglas

Indisk dukning: Glasföremål

Lite fler föremål ur den Indieninspirerade dukningen i förra inlägget.
De anonyma dricksglasen på fot är nya, köpta till det här projektet, och dem behåller jag nog. De är i stadigt glas och kan utan problem användas till ”vardagsfint”.
När jag köpte dem gick det till som så ofta på second hand: Jag gick först en runda på Kupan för att hitta passande saker till den planerade dukningen. Då stod de här glasen där, bland omärkta glas för fyra kr styck (f.ö. en höjning till det dubbla – före jul kostade glasen två kr styck…), och det fanns fem stycken. Bra, tänkte jag, då räcker de om kärnfamiljen plus dotterns sambo äter middag här.
Loppistrippen fortsatte till Repris, och se på maken, där fanns fem till! För ovanlighets skull var de dyrare där och kostade faktiskt en tia styck. Men ett snittpris på 7 kr för ett bra glas är inget att säga om, och det är bra att ha lite fler.

Alla övriga små glasföremål som ser ut som kristall på bordet är bara vanligt pressglas, prylar jag hittade för nästan ingen peng alls i somras när jag behövde ha en bricka med många små kristallvaser för kortstjälkade blommor från trädgården. Allt kom väl till pass nu, men nästa vecka åker de nog tillbaka till Repris. Jag har inte plats för att spara allt, och vill jag ha liknande saker någon annan gång så finns de alltid att hitta second hand.

Grappa(liknande) glas

Jag letar ständigt efter grappaglas under mina rundor i second hand-butikerna. Jag har vänner som använder sådana till bl.a. konjak och fin rom och tycker att de fångar in doft och smak så bra. Därför skulle jag vilja ha några sådana i skåpen. Dessa glas var en bit på vägen i alla fall med sin avsmalnande kupa, men de är inte äkta grappaglas.
De kostade en femma styck, så de fick ändå följa med hem. Jag hoppas hitta fler av samma modell – 14 cm höga – och man vet ju aldrig: plötsligt händer det!
De är dammiga och smutsiga, men jag får väl ta nya bilder när de har gått ett varv i diskmaskinen.

Skål på fot, krackelerat glas

Den här fina skålen fann jag för en tjuga häromdagen. Jag gillade att krackeleringen i glaset går ner i foten också. Guldkanten runt är skavd och ful som synes, så den kommer jag att gnugga bort med stålull.
Skålen kommer att bli så fin till några goda praliner, eller kanske lite hemmagjort julgodis.
Den har ingen märkning och är naturligtvis inte dyr och exklusiv, men jag tycker om den enkla formen och den praktiska storleken.

Vas ”Woodstock”, Skruf

Idag var det återigen en sån där dag när mina ögon föll på ett föremål och jag tänkte ”Hmmm… Det där är något som jag måste kolla upp!”. Jag tyckte att den ådrade ytan såg så bekant ut och påminde väldigt mycket om serien Woodstock (eller Drivved som den också kallas) formgiven av Bengt Edenfalk för Skrufs glasbruk på 1970-talet.

Jag köpte vasen för 25 kronor och tänker att jag säkert får användning av den även om den inte är ett designföremål, eftersom den har så bra storlek och höjd.
Nu har jag googlat och letat i ett par timmar och jag hittar ingen exakt likadan vas på bild på nätet, men jag kan slå mig i backen på att den är ur Woodstock-serien. Alla tecken stämmer… (Jag tar som vanligt gärna emot information om någon sitter inne med fakta! Skriv en kommentar och berätta vad du vet.)

Auctionet gick en skål ur samma serie för 300 kr, värderad till 400 kr. En stor servis med många olika delar, bl.a. två skålar som är snarlika min vas, såldes även den på Auctionet>>>
Min vas är alltså troligen värd liiite mer än de 25 kr jag betalade, men inte så värst mycket eftersom den har en liten skada i kanten. Det ser ut som om det har varit en luftbubbla i glaset som gått sönder och bildat en liten rund grop.

Bålskål/vinkylare, Orrefors

Den här bålskålen – eller kanske vin/champagnekylaren – fann jag för 35 kr på förra veckans runda. Jag kände direkt igen formen eftersom jag redan äger en likadan skål i petrolfärgat glas, se andra bilden. Först var jag lite osäker på om det verkligen var rätt modell, den äkta från Orrefors, eftersom jag aldrig sett den i klarglas, men jag köpte den för att kunna kolla.
Och det stämde bra, det var samma produkt. Ännu ett fynd-fynd.

När jag kom till Kupan på veckans runda såg jag till min förvåning att de också hade en likadan bålskål till salu. Hur ofta händer det, att två butiker får in precis likadana och ovanliga prylar samma vecka?
De visste i alla fall vad det var och hade placerat den i ett vitrinskåp med den här prislappen:

Det är Nils Landberg som har formgivit skålen för Orrefors på 1950-talet. Hos Bukowskis har en likadan men rökfärgad vinkylare fått utropspriset 2500 kr. Hos Auctionet fanns den mindre storleken (se nedan) till utropspriset 500 kr och den större till 600 kr.


På veckans runda tänkte jag att jag skulle försöka leta rätt på en likadan slev som mina föräldrar hade till den blå hinken. Jag vet att jag har sett dem då och då på second hand – och bingo! Där låg en precis likadan men i klar akrylplast! Smutsig och hemsk och med klistermärken efter prislappen, men det går ju att åtgärda. (Bara handdisk av akrylplast, annars krackelerar den.)
15 kronor fick jag ge för den.

Jag har en liten ishink i samma serie, i rökfärgat glas, och det fyndet har jag berättat om HÄR>>>
Alla tre på bild:

Salladsskål, Duralex

Den här salladsskålen påminner mycket om den jag köpte härom veckan. Lite nostalgi är nog inblandad här: jag tror att vi hade en likadan (eller åtminstone snarlik) skål hemma när jag var barn/ung. Den är tillverkad i pressglas av Duralex i Frankrike på 1960-talet, och det fanns dricksglas med samma mönster i många, många hem.
Den är perfekt storlek när man ska göra sallad för två personer: man kan blanda om salladen i skålen utan att det åker över kanterna eftersom den är så pass djup.
Jag tycker att det är så fint att den har mönster även i botten! Det blir fina reflexer i glaset, och ett roligt mönster när man tittar ner i den.

Duken som ligger under skålen är en halvbred gardinvåd som ska få bli bordslöpare hos mig. Den kanske åker med till stugan nästa sommar också, den hemvävda stilen skulle passa fint där.

Glaskanna, Reijmyre glasbruk

Den här fina kannan eller tillbringaren fann jag härom dagen. Det är en te- eller kaffekanna från Reijmyre glasbruk i ett värmetåligt glas som kallades SIAL. Det är ett vanligt bruksföremål, och jag har inte lyckats hitta något namn på formgivaren.
Kannorna från Reijmyre gjordes i många olika modeller: med och utan pip, med eller utan dragen hänkel, med eller utan handtag i trä och stål. En del lyxigare modeller hade en rechaud att hålla värmen över. Jag har hittat bilder på nätet av snarlika kannor, men de har ofta en längre pip placerad lite längre ner på kannan, se bild längre ner.

Bordstabletten som kannan står på är också ett second hand-fynd. Jag hittade sex stycken likadana för en femma styck. De är snygga att använda när man dukar ovanpå en större duk i naturfärgat, lite skrynkligt linne.

Den här kannan ska egentligen ha ett lock, men eftersom jag ska använda den som tillbringare är det inte nödvändigt att det finns med. Jag tänker mig att det kan vara praktiskt med en tillbringare som har pip och inte bara en utböjd överkant. Om man har t.ex. isbitar eller citronskivor i vattnet så följer de inte med och pluppar ner i glaset så att det stänker.

Ett par bilder från nätet föreställande snarlika kannor, den första från en auktion på Auctionet och den andra från Tradera. Båda auktionerna är avslutade och den första inbringade 150 kr, den andra 120.
På de här bilderna ser man hur glaslocket ska se ut.

Vas Boda Blom, Boda glasbruk

Det här är den tredje Boda Blom-vasen jag hittar, faktiskt i en väldigt praktisk form och storlek. Tyvärr saknas även i denna den plastskiva med hål som ska sitta i utbuktningen, men jag tror att en hög bukett står fint i den här ändå.
Vasen har gammal ingrodd blomvattensmuts på botten där det nog varit svårt att komma åt med diskborsten, men jag ska lägga ner en halv diskmaskinstablett och sedan skrubba den ren när den stått ett tag. Den verkar ju inte ha varit i disken så ofta eftersom den har etiketten kvar…
25 kronor fick jag punga ut med för den här fina vasen.
Jag har köpt två stycken Boda Blom tidigare i andra storlekar, och dem kan man läsa om HÄR>>> och HÄR>>>.

Serien Boda Blom som är formgiven av Signe Persson-Melin i början av 1970-talet omfattar både höga och låga, breda och smala vaser.

Salladsskål Delphi, Gullaskruf

En sån här salladsskål hade vi hemma när jag var barn. Den försvann någonstans, troligen vid någon flytt under årens lopp. Nu när denna plötsligt stod på en hylla på en av second hand-butikerna (har glömt vilken) så kunde jag inte låta bli att köpa den. Den ska få följa med till stugan och bo där framöver. Jag kan ha gett max 30 kr för den.

Lite sökning på nätet visar att den hör till en serie som tillverkades för Tempo och hette Delfi när den kom 1957, men senare stavades Delphi. Formgivare var Lennart Andersson, och den tillverkades av Gullaskruf.

Vinglas, Picnic, Boda Nova

Jag fortsätter att komplettera min glasserie Picnic av Bertil Vallien från 1967.
Den här gången var det tre vinglas i fint skick för en tia styck. Jag har så många nu att ölglasen har fått flytta ut i en extrahylla i garaget. De är så klumpiga och stora och svåra att diska i maskin, så jag använder vinglasen till öl också. Funkar utmärkt. 🙂
På hyllan i second hand-butiken där jag hittade vinglasen fanns även ett par likadana i mycket ljusgrönt glas, men de fick stå kvar. De skulle ändå inte ha passat in.

Glas, Pisaranrengas (Droppring), Iittala

Jag har haft spanarögonen påkopplade ett tag och letat efter dessa finska glas i design av Timo Sarpaneva, Pisaranrengas (Droppring på svenska) från Iittala. De formgavs 1965 men producerades en bit in på 70-talet.
En väninna hade denna modell som vinglas men några hade förolyckats och hon ville komplettera. Jag hittade först ett lite mindre glas som antagligen är ett dessertvinglas, men så i förra veckan dök det plötsligt upp ett vinglas i rätt storlek och dessutom några snaps- och vatten/whiskyglas. Jag hörde av mig till henne – men då visade det sig att hon hade köpt en helt ny serie! Jag har alltså början på en ny glasservis…

Bukowskis presenterar Timo Sarpaneva så här:
”Den världsberömde finländske konstnären och formgivaren Timo Sarpaneva föddes i Helsingfors 1926 och avled i samma stad 2006. Sarpaneva arbetade huvudsakligen med glas, men också med andra material såsom trä, metall, textil och porslin. Från och med 1950 var han knuten till Iittala, där han 1966 formgav ljusstaken ”Festivo”, vilken idag finns i vart och vartannat hem. Sarpaneva räknas i dag till Finlands mest inflytelserika konstnär under 1900-talet.”
https://www.bukowskis.com/sv/bukipedia/15827-timo-sarpaneva

Vinglas, Picnic, Boda Nova

Tänk så det kan bli… 🙂 I torsdags hittade jag en hel drös Picnic-vinglas på PMU, och idag stod ytterligare ett på hyllan, denna gång på Repris! På PMU fick jag ge 35 kr styck, men detta udda glas gick för en femma.
Det hade en minimal nagg i kanten, och jag gissar nästan att det funnits fler men att någon som var mer kräsen än jag har lämnat kvar det. Men jag köpte det, för det är alltid bra att ha några extra! Inget kalas utan kras…
Jag ställer det längst in i skåpet och har det i reserv när vi är 13 (!) vid bordet.

Kostnad vid detta tillfälle: 5 kr
Kostnad totalt under 2021: 305 kr

2021: Igång igen… Vinglas Picnic från Boda Nova

Äntligen har jag vågat mig ut i second hand-butikerna igen. Dubbelvaccinerad men fortfarande försiktig…

Ett av mina första fynd blev sju vinglas ”Picnic” från Boda Nova, form Bertil Vallien 1967. Jag har sedan förr hittat fem stycken, men nu blev dussinet fullt! Ölglas och snapsglas har jag också, så nu kan jag duka komplett med dessa fina glas. De var inte billiga för att vara i andrahandssammanhang, faktiskt hela 35 kr styck, men det tycker jag att de är värda.
(Glasen finns i nyproduktion. Läs mer nedanför bilderna!)

Inköpspris: 35 kr styck, summa 245 kr
Total kostnad under 2021: 245 kr

Kosta Boda har beslutat sig för att ”öppna arkiven” som de kallar det, och ta upp vissa klassiska glasmodeller i nyproduktion. De två största glasen samt karaffen ur serien Picnic blev först ut, och nu finns alltså dessa vackra glas i nyproduktion!
Läs mer här>>>
Och här>>>

Så här skriver Bertil Vallien själv:
”Jag gjorde Picnic som ett enkelt glas utan ben och fot i den vanliga bemärkelsen. Formen och idén ger ett förfinat glas. Det bastanta benet som fylls med dryck ända ner till foten ger hela glaset dryckens färg att greppa om. Det får glaset att kännas festligare än ett vanligt dricksglas, likväl som det passar bra att servera mjölk i en helt vanlig tisdag. Karaffen har med sin pip fått en liten knorr och ett utseende som påminner om en fågel. Det ger karaffen personlighet och karaktär. Serien känns nu åter högst aktuell och det är dags för en ny generation att uppleva och glädjas åt den serie som fanns i många hem under det sena 60-talet. Back to basic.”
– Bertil Vallien.

(Glasen i nyproduktion säljs för ca 350-400 kr för en tvåpack, så jag gjorde nog ett fynd…)

27/2019: Ljuslykta Snöboll, Kosta Boda

Ljuslyktan Snöboll är vid det här laget nästan en klassiker, men på second hand-butikerna kanske man har sommarvikarier som prismärker just nu, för härom dagen hittade jag den  här för 10 kr. Eftersom jag har tre stycken redan så blir det fint att komplettera med en till…


Den formgavs 1973 av Ann Wärff (född Wolff i Tyskland) för Kosta Boda, och den finns fortfarande i sortimentet.
Den görs i tre olika storlekar, och det här är den mellanstora och mest populära. Priset i handeln ligger på ungefär 200 kr.
Vid ett par tillfällen har Snöbollslyktornas glas spruckit så att den har delat sig i två delar, så man ska nog vara försiktig med att lämna dem tända utan uppsyn… Detta hände dock oftast med de tidiga Snöbollarna som var handrullade och hade värmeljuset placerat väldigt djupt ner. Jag har också fått lära mig att värmeljus av äkta stearin blir hetare än de av paraffin, så i just den här lyktan kanske man ska välja det mindre miljövänliga alternativet.

Kostnad vid detta köptillfälle: 10 kronor

26/2019: Ljuslykta/skål Koiranputki, Mäntsälä glasbruk

För ett tag sedan skrev jag HÄR om en ljuslykta jag hittat i serien ”Hundkex”, och idag hittade jag en till i samma serie men med annorlunda mönster. Den här är lite lägre och fungerar lika bra som liten skål för t.ex. godis.
(Visst är det lustigt: när man börjat se en viss sak så ser man fler och fler?)

Här ses båda skålarna/lyktorna intill varandra. Den nyare är mer rosa i glaset, men i övrigt är de snarlika.

Den nya skålen är lite lägre och vidare än den gamla och har fyra ”blomblad” istället för sex, men båda är så fina!
Jag har googlat lite, och ser att det även finns låga skålar, assietter, dricksglas och några andra delar. Jag får spana vidare!

Kostnad vid detta köptillfälle: 15 kronor

25/2019: Dessertvinsglas, Johansfors glasbruk

Vid två olika tillfällen har jag nu hittat Ettglaset i mellanstorleken. Förrförra veckan fann jag fyra glas i second hand-butik, och idag fem till på Lions stora välgörenhetsloppis. Nio stycken i skåpet alltså. (Visst är det märkligt att det känns ”fel” på något sätt? Det ska ju vara hel- eller halvdussin, eller möjligen åtta stycken…)



ETT-glaset var en serie bruksglas som såldes på Konsum och Domus och tillverkades på Johansfors glasbruk i slutet av 1960-talet. Formgivningen stod Bengt Edenfalk för.

På andra bilden syns skillnaden mellan serierna Ett-glaset (t. v.) och Allglaset.

Kostnad vid dessa två köptillällen: 60 kr

24/2019: Ljuslykta Koiranputki, Mäntsälä glasbruk

Den här lilla ljuslyktan fångade min blick i glashyllan, och trots att jag ABSOLUT inte behöver en endaste ljuslykta till så köpte jag den för en guldpeng. Jag tyckte att den var så fin, som en liten blomma när man ser den uppifrån. Och efter att ha visat upp mitt fynd i den kunniga Loppisfyndet-gruppen på Facebook vet jag nu också vad den heter, varifrån den kommer och vem som designat!


Serien heter Koiranputki (som betyder hundkex på svenska) och kommer från glasbruket Mäntsälän Lasitehdas i Finland. Designen är av Pertti Kallioinen, och den såldes på 1980-talet.
Kallioinen var mest känd för sina serier ”Koiranputki” och ”Metsa” (=Skog) som han gjorde för Mäntsälä på 1970-talet. Han designade också för glasbruket Riihimäki som var verksamt mellan 1910 och 1990.

Kostnad vid detta köptillfälle: 10 kr 

23/2019: Snapsglas Paadar, Iittala

Dagens snabba sväng på Kupan gav resultatet sex nya snapsglas, nämligen Paadar från Iittala. Inte så billiga, men eftersom jag bestämt mig för att ha den här sorten så var det ju inget att tveka om. Tidigare köp finns bl.a. i inlägg 15 och inlägg 181.
(Nu kommer jag att sälja mina Ultima Thule eftersom jag bara har ett fåtal kvar av dem.)
Glasen Paadar är designade av Tapio Wirkkala. Snapsglasen var avsedda att passa ihop med Finlandia Vodka-flaskan som också är designad av Wirkkala. Så småningom utökades serien med flera glasmodeller och även efterrättsskålar. Paadar tillverkades 1970-76. Mått: Höjd 6 cm, diameter 5 cm.


Jag blir lite konfunderad när jag ställer upp glasen för att fotografera: gjordes dessa i två olika modeller? Nio av mina glas är några mm högre,  och mönstret i glaset är finare, mer detaljerat. Jag får väl kontrollmäta och se vilka som stämmer med måtten ovan.

Här syns det tydligt att ett par av glasen är högre än de övriga. Skillnaden i struktur är också ganska tydlig. Finns det ett äkta och ett oäkta, eller är det bara varianter?
Uppdatering: Det verkar finnas två varianter, en som är 5,5 cm hög och en som är 6 cm. På t.ex. Auctionet säljs båda varianterna som Paadar.
I Loppisfyndet-gruppen på Facebook påpekade dock en person att bl. a. Coop har sålt snarlika glas (läs kopior…). I så fall skulle jag tro att de höga är de äkta, för de är mer välgjorda och glaset har vackrare färgton. En annan teori som framfördes i samma grupp var att det är de högre glasen som har följt med Finlandia-flaskan och alltså är av den ursprungliga, ”äkta” modellen.


Lägre modellen till vänster, den högre till höger.

Kostnad vid detta köptillfälle: 120 kr

22/2019: Picnic, Boda

Jag tror att jag har börjat bli synsk på gamla dar…
Häromdagen var jag upptagen med något helt annat här hemma när det plötsligt kom över mig: Jag MÅSTE fara till Kupan en sväng! Japp, sagt och gjort. Tur att det bara ligger några minuters bilväg bort…
Och se, där på hyllan stod tre vinglas ”Picnic” av Bertil Vallien för Boda och bara väntade på mig! Ölglas och snapsglas har jag sen förut, men inga vinglas i den här mellanstorleken. Så nöjd!
(Tyget under glasen är ett fint möbeltyg som jag tänker sy några kuddar av.)

Kostnad vid detta köptillfälle: 30 kr