Den tredje dukningen jag gjorde som inlämningsuppgift var en retrodukning med saker från 1950-70-tal, de flesta loppade men även några ärvda. (Och besticken är visst från 1980-talet, tror jag.) Sen är det några nutida prylar med som jag ersatt med när jag har saknat något från rätt epok.
Så här har jag dukat – följ länkarna för att läsa mer!
Duken är av äldre datum och designern heter Erna Gislev.
Tallrikarna är ur Arabias servis Arctica, och den har jag samlat ihop under många second hand-rundor.
Glasen är Boda Novas Picnic, även de ihopsamlade över lång tid.
Den fina vasen kommer från Bitossi, och är designad av Aldo Londi.
Ljuslyktorna som passande nog har precis samma form som vasen är formgivna av Björn Ramel för SEA glasbruk, men dem måste jag ha missat att presentera här i bloggen vid köpet.
Pottan som bålen serveras ur är Monica Backströms design för Boda Nova.
Sleven i akrylplast använder jag egentligen till en bålskål från Orrefors, men den är också second hand.
De höga grå glasen är både ärvda och samlade under loppisrundor. De kommer från Björkshult, men formgivaren är anonym.
Besticken heter Zigzag, och de är från 1980-talet. Några uppsättningar av den svarta modellen har jag kvar sen dess, men de vita har jag köpt då och då när jag har hittat dem second hand.
Karaffen är Iittalas Ultima Thule, och den har jag köpt som ny någon gång på 1970-talet, så den har hängt med mig ett bra tag.
Salladsskålen i ebenmin med plastbestick, Festivostakarna från Iittala och de konformade metallströarna från Gense har jag ärvt av mina föräldrar.
Och helt nya saker är seltersglasen och den vita porslinsbrickan under bålskålen.
Kategoriarkiv: 50-tal
Bålskål/vinkylare, Orrefors
Den här bålskålen – eller kanske vin/champagnekylaren – fann jag för 35 kr på förra veckans runda. Jag kände direkt igen formen eftersom jag redan äger en likadan skål i petrolfärgat glas, se andra bilden. Först var jag lite osäker på om det verkligen var rätt modell, den äkta från Orrefors, eftersom jag aldrig sett den i klarglas, men jag köpte den för att kunna kolla.
Och det stämde bra, det var samma produkt. Ännu ett fynd-fynd.
När jag kom till Kupan på veckans runda såg jag till min förvåning att de också hade en likadan bålskål till salu. Hur ofta händer det, att två butiker får in precis likadana och ovanliga prylar samma vecka?
De visste i alla fall vad det var och hade placerat den i ett vitrinskåp med den här prislappen:
Det är Nils Landberg som har formgivit skålen för Orrefors på 1950-talet. Hos Bukowskis har en likadan men rökfärgad vinkylare fått utropspriset 2500 kr. Hos Auctionet fanns den mindre storleken (se nedan) till utropspriset 500 kr och den större till 600 kr.
På veckans runda tänkte jag att jag skulle försöka leta rätt på en likadan slev som mina föräldrar hade till den blå hinken. Jag vet att jag har sett dem då och då på second hand – och bingo! Där låg en precis likadan men i klar akrylplast! Smutsig och hemsk och med klistermärken efter prislappen, men det går ju att åtgärda. (Bara handdisk av akrylplast, annars krackelerar den.)
15 kronor fick jag ge för den.
Jag har en liten ishink i samma serie, i rökfärgat glas, och det fyndet har jag berättat om HÄR>>>
Alla tre på bild:
Salladsskål Delphi, Gullaskruf
En sån här salladsskål hade vi hemma när jag var barn. Den försvann någonstans, troligen vid någon flytt under årens lopp. Nu när denna plötsligt stod på en hylla på en av second hand-butikerna (har glömt vilken) så kunde jag inte låta bli att köpa den. Den ska få följa med till stugan och bo där framöver. Jag kan ha gett max 30 kr för den.
Lite sökning på nätet visar att den hör till en serie som tillverkades för Tempo och hette Delfi när den kom 1957, men senare stavades Delphi. Formgivare var Lennart Andersson, och den tillverkades av Gullaskruf.
17-21/2019: Diverse smått och gott: Eda, Skruf, Gullaskruf
Idag tog jag en sväng förbi Repris efter skolan, mest för att lämna av en kasse och en låda med ”skänkes-grejer”, men kunde förstås inte låta bli att gå in. Det var ju bra, för några små fynd dök upp:
– Fyra söta dessertskålar från Eda glasbruk. Jag har en blå och en rökfärgad sen förut, och de kommer att bli så fina på stugan där vi har lite lantligare stil.
– Tre Lilla Allglaset i bärnstensfärg, från Skrufs glasbruk. Tyvärr hade ett av dem en nagg under foten, men inget som stör funktionen. (Dessa kommer jag att sälja, eftersom jag har valt att ha den servisen i klarglas.)
– Fyra skålar ”Reffla” av Arthur Percy för Gullaskruf. De små är inte särskilt praktiska eftersom kanten är så låg vid böjarna, men de två större ska jag säkert få nytta av. (Se mer info under bilden!)
– Två svarta äggkoppar som sitter ihop med sitt lilla fat. Jag funderade om de kunde vara Boda Nova. Så är det nog inte, men de kommer att passa fint till den servisen i alla fall. Precis samma färgton och glans på glasyren.
– En Lazy Susan i ljust trä. Jag har funderat länge på att köpa en för att ha till småplock som serveras i en massa skålar, och för en tjuga var det ju inget att snacka om.
Fakta hämtade ur tidningen Scandinavian Retro:
Arthur Percy var drygt 60 år gammal och ett välkänt namn inom porslinsindustrin när han anlitades av Gullaskruf. Här började han för första gången arbeta med glas, både blåst och pressat, ofta i enkla och rena former. Redan 1952 kunde han presentera Reffla, serien som blev en folklig fullträff och under några år i mitten av 50-talet stod för merparten av Gullaskrufs omsättning av pressat hushållsglas.
Alla Reffla-delar gjordes i ofärgat glas, och många av dem kunde även fås i opal, grönt, rött, vitt och benvitt flussglas. Det gjordes även mindre upplagor i turkos, lila, gula, orange- och rubinröda nyanser. Inte förrän några år in på det kärva 70-talet upphörde tillverkningen.
Kostnad vid detta köptillfälle: 145 kr
11: Ishink, Orrefors
Den här ishinken från Orrefors stod bland vanliga skålar och bunkar i second hand-butiken, men någon har i alla fall förstått värdet, för den var uppmärkt till 45 kronor. Helt felfri är den, så jag köpte den efter en kort stunds funderande.
Ishinken som är ca 19 cm hög är formgiven av Nils Landberg för Orrefors, troligen redan på 1950-talet.
Det som är extra kul i sammanhanget är att jag har ärvt en bålskål i samma design, men turkosblå och ganska mycket större, av mina föräldrar, se bild längst ner.
Kostnad vid detta köptillfälle: 45 kr
Kostnad totalt under året: 250 kr
(Jag undrar om inte den här ishinken kommer att passa bra ihop med vattenglasen i inlägg 307. Eller kanske de små snapsglasen i inlägg 284.)
Den här fina turkosblå färgen är det på bålskålen jag ärvt av mina föräldrar:
331: Smidesstake, retro
Den här smäckra adventsljusstaken med söta små kulfötter fanns för 20 kronor på Reprisen i förrförra veckan. Jag vet ingenting om den eftersom den inte har varken märkning eller etikett, men stilen känns väl som sent 50-tal eller tidigt 60-tal, lite Ystads metall-inspirerad. (En snabb bildgoogling har inte givit något resultat. Är det någon som vet mer, så kommentera gärna!)
Den passar bara för smala ljus – vid fotograferingstillfället använde jag vanliga julgransljus, men jag tror att den skulle bli ännu finare med höga, smala Birgittaljus.
Kostnad vid detta köptillfälle: 20 kr
Kostnad totalt under året: 4 421 kr
281: Liten fajanskruka
Den här lilla fajanskrukan med blå och gula blommor på – den skulle bli söt med en minikaktus i – fann jag för ett litet tag sedan. Jag har betalat en tia för den.
Den har ingen märkning eller etikett, så jag vet inget om ursprunget. Men den liknar väldigt mycket en hög vacker vas med hänkel som jag ärvt av min mormor och som finns på stugan. Den vasen är från 1950-talet, och jag skulle gissa att det gäller även för denna.
Den är antagligen ursprungligen tillverkad som souvenir, för den har texten Göteborg på ena sidan. Det är ju lite kul, eftersom mormor och mamma kommer från Göteborg och jag är född där.
Vasen står på ett fint retrotyg – en bit gul crimplene från 1970-talet.
Så här ser den lilla påskriften ut. Gillar man den inte kan man ju helt enkelt vända den inåt.
Kostnad vid detta köptillfälle: 10 kr
Kostnad totalt under året: 4 794 kr
280: Blå vas, Strehla
Den här östtyska blå vasen med snirkligt mönster köpte jag redan i somras, men den har inte blivit fotograferad förrän nu. När jag ändå lade upp den grå vasen från inlägg 277 som en förfrågan i Facebookgruppen så fortsatte jag med denna. Den har också beteckningen GDR under, och det visade sig att den också kommer från Strehla. Denna vas verkar vara vanligare än den grå (som jag inte lyckats hitta någon bild av) och jag hittar den även i andra former men med samma glasyr.
20 kr har jag betalat för den, och det var väl helt OK.
Kostnad vid detta köptillfälle: 20 kr
Kostnad totalt under året: 4 784 kr
277: Grå vas, Strehla
Den här fina östtyska bukiga vasen fick jag ge en hel tjuga för! Den är ganska stor, ca 20 cm hög, och helt felfri.
Jag hade väldigt svårt att tyda stämpeln under, men jag tyckte att man kunde urskilja GDR under en triangel. Jag ställde en fråga i gruppen om tysk keramik på Facebook, och det gick inte många minuter innan jag hade svaret: den är mycket riktigt östtysk och kommer från Strehla. Jag har sedan letat efter den på nätet, både via fabriksnamnet och med bildsökning, men inte funnit någon likadan. Eventuell information mottages alltså tacksamt! (Vad man med säkerhet kan veta är att den är tillverkad någon gång mellan 1949 och 1990, helt enkelt eftersom det var under de åren Östtyskland existerade.)
Här en detalj av glasyren – jag gillar att den är lite sober i nyansen och att färgen liksom drar ihop sig i droppar. Och duken den står på (som också är ett loppisfynd) är ju helt perfekt till!
Här är en närbild på stämpeln, väldigt svår att urskilja. Men nu när jag vet att det är Strehlas stämpel så kan jag faktiskt se mer detaljer.
Kostnad vid detta köptillfälle: 20 kr
Kostnad totalt under året: 4 734 kr
239: Tre tallrikar, Arabia
Tur ska man ha ibland… och det är ju precis det som är hela grejen med loppis och second hand – man vet aldrig vad man kan hitta! 
Vid en av förra veckans loppissvängar fann jag tre av de större tallrikarna från Arabia, de som fomgavs 1952 av Kaj Franck och som hette Kilta när det begav sig men nu heter Teema – kolla mer fakta om serien i inlägg 150!
20 kr styck fick jag ge, men det är väl inget att säga om när det är märkesvara och retro och de dessutom är i gott skick. (Den här serien har tyvärr egenheten att faten repar varandra när man travar dem utan att ha ett mellanlägg av något slag. De här var faktiskt ovanligt lite skadade. Jag lägger alltid en servett mellan varje tallrik när jag sätter in dem i skåpet.)
Nu har vi 7 vita och 10 svarta mattallrikar, förutom ungefär ett dussin vardera av de stora och de små assietterna.
— Och jag skulle fortfarande väldigt gärna ha några Teema i färg också… klarröda, orange eller turkosa skulle sitta fint!
(Jag fuskar faktiskt lite här… Fotot föreställer de tre assietter som jag köpte tidigare i år, men jag har inte hunnit fotografera tallrikarna ännu. Foto får komma så småningom, kanske i en dukning till och med.)
Kostnad vid detta köptillfälle: 60 kr
Kostnad totalt under året: 3 805 kr
236: Askfat, Upsala-Ekeby
Nu är jag ganska säker på att askfatet i inlägg 217 faktiskt är från Upsala-Ekeby. Idag hittade jag nämligen ett till med samma fantastiska blå glasyr, och på detta fat är stämpeln något lättare att tyda trots att den också är täckt av glasyr.
Överst står UE, därefter SWEDEN och jag tror att det sedan står ALT för Anna-Lisa Thomson som troligen formgivit fatet.
Om man jämför stämpeln nedan (från det förra fatet) så kan man absolut se likheterna. Men jag ska ta en ny bild och försöka åstadkomma ett släpljus så att den framträder tydligare.
Kostnad vid detta köptillfälle: 20 kr
Kostnad totalt under året: 3 527 kr
Det förra fatet:
187: Tekanna med ”lökmönster”, Tjeckoslovakien
Den här gången har jag betalat riktigt ”dyrt”, nämligen 55 kr för den här fina tekannan. Den ska självklart få flytta till stugan (eftersom den är blå), och där ska vi dricka många goda kvällstekoppar ur den…
Den är helt oskadad – till och med den lilla rosenknoppen på locket är hel! Inte en nagg och inte ett skönhetsfel – ett verkligt fynd!
Den är tillverkad i Tjeckoslovakien, alltså före 1992 när landet delades i Tjeckien och Slovakien.
Ordet Zwiebelmuster som står på stämpeln betyder egentligen Lökmönster, Blue onion på engelska. Mönstret skapades efter 1730 och har sedan dess handmålats i Meissen i Tyskland. Sedan sent 1800-tal har mönstret även kopierats av flera andra tillverkare. Den här kannan är oerhört lik den som tillverkades i Meissen, men rosenknoppen på locket är inte exakt likadan. Däremot tyder andra fakta jag hittat på nätet på att den här är från 1950-talet.
En servis innehållande en identisk tekanna såldes förra året på Lauritz.com för 1350 kr:
Beskrivning:
Teservis, porslin, blå-vit dekor s.k ’lökmönster’. Totalt 39 st delar bestående av 12 st tekoppar med fat, 12 st assietter, tekanna, sockerskål och mjölkkanna. Märkt D Czechoslovakia original Zwiebel Muster. (39)
Länk till sidan >>>
Här har jag lagt in en bild från Wikimedia som visar Meissenporslin med Zwiebelmuster. Man känner verkligen igen mönstret, nästan linje för linje.
Kostnad vid detta köptillfälle: 55 kr
Kostnad totalt under året: 4 594 kr
150: Tre assietter Teema (Kilta) Arabia
Tre små assietter från Arabia hittade jag på Lions loppmarknad i början av maj. Jag köpte dem utan att tveka eftersom jag redan har en trave, både svarta och vita, som jag ärvt efter mina föräldrar och som jag verkligen gillar. Jag hade för mig att jag hade färre vita, och det stämde: I den här storleken hade jag sex svarta och tre vita. Nu har jag sex av varje, jättebra!
Jag har hittat den lite större assietten (16×16 cm) till försäljning på nätet, och den kostar då 229 kr. Ett liknande fat men med lite högre kanter i denna storlek (12×12 cm) går på €14.40.
Servisen Teema hette ursprungligen Kilta och är numera ”utbyggd” och förnyad och finns i betydligt fler färger och former (se bild HÄR), men de ursprungliga grundformerna består ändå och dekoren är nästan uteslutande enfärgad.
1974 beslöt Arabia att lägga ner tillverkningen av servisen Kilta som varit i produktion sedan början av 1950-talet, men det blev nästan uppror i Finland och man återupptog produktionen, från 1977 under namnet Teema. Några förändringar och tillägg gjordes av den finska formgivaren Heikki Orvola. (Hösten 2011 tillkom bl.a. ett set med små serveringsskålar i superläckra färger, se bild längre ner!)
Kostnad vid detta inköpstillfälle: 20 kr
Kostnad totalt under året: 3 758 kr
Servisen kommer som sagt från Arabia (numera används bara företagsnamnet Iittala, har jag fått lära mig under mina sökningar på nätet), hette Kilta (numera Teema) och är formgiven av Kaj Franck år 1952 – lite kul att det är mitt födelseår – och tallrikar i tre olika storlekar har funnits i mitt hem så länge jag kan minnas.
Så här skriver man på dukatbord.se:
”Teema är en klassisk servis från Iittala. Formgivaren Kaj Francks idé 1952 var att ersätta alla opraktiska och överdekorerade serviser med några få, väl genomtänkta bruksföremål. Om varje del har en avgörande betydelse, menade Franck, betyder det också att den är tidlös, multifunktionell och nödvändig. Teema är baserad på cirkeln, kvadraten, rektangeln och färger som går att kombinera för alla olika behov. Alla delar går även att använda för både förvaring och tillagning.”
Kolla här så urläcker den är i rött! Tänk att få komplettera de svarta och vita med några i den här färgen… 225 kr styck, det är väl inte så farligt egentligen? 😉
Eller någon annan fin färg. Turkos, orange… mums!
Serveringsskålarna säljs i set om tre i de olika formerna cirkel, triangel och kvadrat – vill ha!
144: Ljusstake, Ystads Metall
Den här fina ljusstaken blev jag så glad över att hitta. Det är Gunnar Ander som har formgivit den för Ystad Metall, troligen på 1950-talet.
Jag såg faktiskt en likadan på PMU strax före påsk, men den var väldigt dyr så jag köpte den inte. Nästa dag ångrade jag mig faktiskt och gick tillbaka, men då var den borta.
Nu hade jag turen att hitta en likadan på Reprisen – för en tjuga! Dessutom fanns det på PMU två förpackningar höga, smala ljus som passade perfekt. (Jag tänder dem inte på fotot, för de ska sparas till ett högtidligt tillfälle. 😉
Just detta är fascinationen med loppis och second hand! 🙂
Detalj av tuppen. Kolla på de små skårorna runt metallpinnen – små enkla men effektfulla finesser!
Fem kronor per paket fick jag ge för stearinljusen. De hade kostat 4:75 när de var nya , prislappen satt kvar.
Kostnad vid detta köptillfälle: 30 kr
Kostnad totalt under året: 3 418 kr
129: Tre assietter, Bo Fajans
Jag har fyndat tre fina assietter från Bo Fajans. Den här gången var det faktiskt ett inrop på Tradera. Jag blev tvärkär i de fina färgerna, och gillar verkligen mönstret också. Jag skulle gissa att de är tillverkade på 1950-talet, men det skulle kunna vara tidigt 60-tal också.
Jag ropade in dem för 150 kr, och frakten gick på 69 kr. Det ger ett styckepris på 73 kronor, och det är väl inget att säga om …
(Jag ser att åtta stycken finns till salu på Tradera just nu. Där är utropspriset 75 kr st, och sen tillkommer ju frakten.)
Bo Fajansfabrik grundades på Barkbacken i Gröneberg, Gävle 1874 av Erik Boberg. När kriget var över byggdes fabriken ut och i början av 1920-talet ombildades företaget till aktiebolag, med familjen Boberg som ägare. Namnet kortades också ner till Bo Fajans.
Tillverkningen pågick fram till 30/6 1967 då fabriken lades ner.
Just dessa assietter har jag inte hittat någon information om, men jag får väl forska vidare. Eftersom de är numrerade bör det vara möjligt att hitta fakta. Däremot har de ingen formgivarsignatur.
Alla tre är stämplade med samma logga men tre olika produktionsnummer:
Kostnad vid detta köptillfälle: 209 kr
Kostnad totalt under året: 2 990 kr
107: Djupa tallrikar, Elektra, Upsala-Ekeby
Exakt dessa tallrikar hade vi hemma när jag var barn, och nu har jag haft turen att hitta först assietter i höstas och för ett tag sedan sex stycken djupa tallrikar i second hand-butiken. Jag gav 15 kr styck, men kikade runt lite på nätet. På antik- och retrosidor går de för ca 60 kr.
Jag ska ta dem med till stugan. Där finns redan så mycket annat som påminner om mina föräldrar och min barndom, så där passar de utmärkt. Dessutom är de blåmönstrade, så i stan får de inte vara … 😉
Serien heter Elektra och formgavs av Dorothy Clough för Upsala-Ekeby Gefle. Tillverkades mellan 1957 och 1960, men känns väldigt modern!
Dorothy Clough, född 1930 i England var en svensk keramiker.
Dorothy Clough studerade vid Edinburgh College of Art i Skottland. Efter utbildningen 1948-1953 fick Dorothy möjlighet till utlandsstudier i Sverige. 1953 inledde hon sin praktik vid Gefle Porslinsfabrik. Efter praktikåret blev hon kvar till 1957. Därefter arbetade hon under en period som frilans åt hela Upsala-Ekeby AB-koncernen, som vid det här laget var ägare av Gefle Porslinsfabrik.
Kostnad vid detta köptillfälle: 90 kr
Kostnad totalt under året: 2 830 kr
96: Fem assietter Korsika, Gustavsberg
Idag gjorde jag ett ”fynd-fynd” igen, alltså något som faktiskt kan ha lite värde. Jag hittade fem assietter i serien ’Korsika’ från Gustavsberg. Det här är Wilhelm Kåges dekor Korsika från 1958 på ”De mjuka formernas servis” som han designade redan 1938.
5 kr styck betalade jag, och de ser ut att vara i bra skick under smuts och beläggningar så lite mer lär jag väl få om jag så småningom väljer att sälja dem.
Kostnad vid detta köptillfälle: 25 kr
Kostnad totalt under året: 2 409 kr
När jag googlar på Korsika och Gustavsberg får jag fram två olika mönster, se bilder här nedan. Det tycks alltså ha tillverkats två olika serviser med samma namn … Här är den första:
I produktion: 1941. Dekoration: stämpeltryck i blått
Gods: flintgods
Designer: Stig Lindberg
Så här står det om den servis jag hittat delar från:
Servisens form ”WB” kom till redan 1938 och kallades ”De mjuka formernas servis”. Formgivningen vad Wilhelm Kåges.
(Vissa källor hävdar att dekoren med grå och svarta linjer ritades 1941 av Stig Lindberg, men då i blå toner. I slutet av 1950-talet påstås Wilhelm Kåge ha plockat upp designen igen och ändrade färgerna till grått och svart. Men jag tror att det är en missuppfattning. Dekoren som Stig Lindberg skapade var visserligen blå, men såg inte alls likadan ut, kolla ovan. Det var nog en ren – opraktisk! – slump att båda dekorerna kom att heta likadant. Porslinets form var däremot densamma.)
Citat från Form 1900:
”Nu fick Kåge sin revansch med WB – ”De mjuka formernas servis”, formgiven 1938, lanserad 1940 och efter krigsslutet en porslinschlager med dekoren Grå Ränder, ett milt partitur runt servisens behagliga linjer. Tekannan var en fullträff med sin klotrunda trivsel. Terrinerna var puts väck och ersatta med öppna skålar, formade med en skön skevhet som är Kåges egen. Man kan nästan se hur han kom förbi en drejad skål på en provbänk någonstans, fick ett infall och klämde till en vågad form, rymlig, skön att greppa, härlig att följa med diskborsten.
Wilhelm Kåge övergav servisskapandet 1945 och slöt ateljéväggarna runt Farstagodset ända till sin död 1960. Men då och då kom han med nya dekorer till sin älskade ”Mjuka Formerna”: Amulett (1953-58) – som svalor på en tråd. Fräcka färgstreck i Tablett (1956-58) och monokroma penseldrag i Korsika (1958). ”
94: Två assietter, Bo Fajans
Idag gjorde jag den fullständiga loppisrundan här i Piteå: Kupan, PMU och Reprisen. Några fynd hemförde jag från varje butik, men det ”fynd-fyndigaste” var nog de här två assietterna från Bo Fajans i design av Eva Jancke-Björk. De fanns på Kupan, och jag gav en tia styck!
Jag tycker att de är väldigt fina, och de kommer nog att trivas bra på stugan.
Kostnad vid detta köptillfälle: 20 kr
Kostnad totalt under året: 2 344 kr
Bo Fajansfabrik grundades på Barkbacken i Gröneberg, Gävle 1874 av Erik Boberg. När kriget var över byggdes fabriken ut och i början av 1920-talet ombildades företaget till aktiebolag, med familjen Boberg som ägare. Namnet kortades också ner till Bo Fajans.
Tillverkningen pågick fram till 30/6 1967 då fabriken lades ner.
Assietterna (som har nummer 3733) är designade av Eva Jancke-Björk, verksam på Bo Fajans mellan 1925 och 1956. Här finns mer information om henne:
http://www.signaturer.se/Sverige/EvaJanckeBjork.htm
På Tradera kan man hitta fem exakt likadana assietter för 650 kr.
Så här skriver den säljaren – versalerna är hans/hennes:
”FYRKANTIGA HANDGJORDA OCH HANDDEKORERADE I GRÅ, SVART OCH VITT. SMÄLLBÄR PÅ KVIST MED UPPHÖJNING NÄR MAN KÄNNER PÅ DET. KANTEN ÄR MÅLAD MED ETT STRECK I SVART RUNT OM.”
På ”Antikprat” finns följande beskrivning på exakt samma porslin: ”Finns även i gul, röd eller turkos
Design Eva Jancke-Björk, ungefärligt tillverkningsår 1954-1956.”