Den tredje dukningen jag gjorde som inlämningsuppgift var en retrodukning med saker från 1950-70-tal, de flesta loppade men även några ärvda. (Och besticken är visst från 1980-talet, tror jag.) Sen är det några nutida prylar med som jag ersatt med när jag har saknat något från rätt epok.
Så här har jag dukat – följ länkarna för att läsa mer!
Duken är av äldre datum och designern heter Erna Gislev.
Tallrikarna är ur Arabias servis Arctica, och den har jag samlat ihop under många second hand-rundor.
Glasen är Boda Novas Picnic, även de ihopsamlade över lång tid.
Den fina vasen kommer från Bitossi, och är designad av Aldo Londi.
Ljuslyktorna som passande nog har precis samma form som vasen är formgivna av Björn Ramel för SEA glasbruk, men dem måste jag ha missat att presentera här i bloggen vid köpet.
Pottan som bålen serveras ur är Monica Backströms design för Boda Nova.
Sleven i akrylplast använder jag egentligen till en bålskål från Orrefors, men den är också second hand.
De höga grå glasen är både ärvda och samlade under loppisrundor. De kommer från Björkshult, men formgivaren är anonym.
Besticken heter Zigzag, och de är från 1980-talet. Några uppsättningar av den svarta modellen har jag kvar sen dess, men de vita har jag köpt då och då när jag har hittat dem second hand.
Karaffen är Iittalas Ultima Thule, och den har jag köpt som ny någon gång på 1970-talet, så den har hängt med mig ett bra tag.
Salladsskålen i ebenmin med plastbestick, Festivostakarna från Iittala och de konformade metallströarna från Gense har jag ärvt av mina föräldrar.
Och helt nya saker är seltersglasen och den vita porslinsbrickan under bålskålen.
Kategoriarkiv: 70-tal
Tallrikar, Arabia Arctica
Ännu en komplettering: tre tallrikar i mellanmodellen från Arabias Arctica-serie. De är drygt 20 cm i diameter, så nånting mitt emellan assiett och tallrik… De kostade 20 kr styck, men det är inget att säga om, de var i toppenfint skick.
Vi fick den här servisen på köpet när vi köpte vår första diskmaskin (tror jag), någon gång mellan 1981 och 1983. Den servisen gav vi bort till en god vän, för vi hade annat porslin, antagligen Langenthal. Nu på senare år har jag börjat köpa tillbaka delar i Arctica-servisen när jag har hittat, så nu har vi minst fullt dussin av alla tallriksdelar plus kaffekoppar, tekoppar och några olika skålar.
Skål Gourmet, IKEA Accenten
Den här skålen har jag sett ett par gånger i hyllan på PMU, men jag har tyckt att den var för dyr. Idag var den nedsatt till 25 kr, så nu slog jag till. Jag har kaffekannan och en liten serveringsskål i samma serie, så nu är det en samling. 😉
Här syns alla delarna i serien, och soppskålen jag köpte idag står längst bak. Den ska inte ha något lock, så min är alltså komplett.
Vas ”Woodstock”, Skruf
Idag var det återigen en sån där dag när mina ögon föll på ett föremål och jag tänkte ”Hmmm… Det där är något som jag måste kolla upp!”. Jag tyckte att den ådrade ytan såg så bekant ut och påminde väldigt mycket om serien Woodstock (eller Drivved som den också kallas) formgiven av Bengt Edenfalk för Skrufs glasbruk på 1970-talet.
Jag köpte vasen för 25 kronor och tänker att jag säkert får användning av den även om den inte är ett designföremål, eftersom den har så bra storlek och höjd.
Nu har jag googlat och letat i ett par timmar och jag hittar ingen exakt likadan vas på bild på nätet, men jag kan slå mig i backen på att den är ur Woodstock-serien. Alla tecken stämmer… (Jag tar som vanligt gärna emot information om någon sitter inne med fakta! Skriv en kommentar och berätta vad du vet.)
På Auctionet gick en skål ur samma serie för 300 kr, värderad till 400 kr. En stor servis med många olika delar, bl.a. två skålar som är snarlika min vas, såldes även den på Auctionet>>>
Min vas är alltså troligen värd liiite mer än de 25 kr jag betalade, men inte så värst mycket eftersom den har en liten skada i kanten. Det ser ut som om det har varit en luftbubbla i glaset som gått sönder och bildat en liten rund grop.
Rutig pläd
Egentligen letade jag efter ett kuddfodral i höstfärger, typ senapsgult eller rostfärgat, men då hängde plötsligt den här pläden där. Jag trodde att den skulle passa finfint i vardagsrummet så jag köpte den för en tjuga – och det stämde, den blev pricken över i. Här har jag bara hängt upp den över armstödet för fotografering direkt jag kom hem; nu ska jag tvätta den, borsta luggen på den, kanske ta bort lite noppor vid långsidorna och sedan tumla den mysigt mjuk.
Den har ingen etikett, så jag vet ingenting om den, men den känns inte helt ny i alla fall. Den kan mycket troligt vara från 1970-talet när den här färgskalan var väldigt populär.
Tyg, retro
Det här retrotyget fångade min blick på Kupan härom dagen. Jag är ju väldigt förtjust i rött, men däremot inte i fjärilar… Det fick ändå följa med hem. En rejält lång bit var det, 2½ meter, och det kostade 50 kr. Jag tror att jag ska duka med det när vi firar yngsta dotterns trettioårsdag i helgen.
Jag visste ingenting om det, men jag lade in lite frågor i bl.a. ett par specialiserade Facebookgrupper, och där fanns det någon som visste: Designern heter Erna Gislev. Nu ska jag leta vidare efter mer information.
Vas Boda Blom, Boda glasbruk
Det här är den tredje Boda Blom-vasen jag hittar, faktiskt i en väldigt praktisk form och storlek. Tyvärr saknas även i denna den plastskiva med hål som ska sitta i utbuktningen, men jag tror att en hög bukett står fint i den här ändå.
Vasen har gammal ingrodd blomvattensmuts på botten där det nog varit svårt att komma åt med diskborsten, men jag ska lägga ner en halv diskmaskinstablett och sedan skrubba den ren när den stått ett tag. Den verkar ju inte ha varit i disken så ofta eftersom den har etiketten kvar…
25 kronor fick jag punga ut med för den här fina vasen.
Jag har köpt två stycken Boda Blom tidigare i andra storlekar, och dem kan man läsa om HÄR>>> och HÄR>>>.
Serien Boda Blom som är formgiven av Signe Persson-Melin i början av 1970-talet omfattar både höga och låga, breda och smala vaser.
Glas, Pisaranrengas (Droppring), Iittala
Jag har haft spanarögonen påkopplade ett tag och letat efter dessa finska glas i design av Timo Sarpaneva, Pisaranrengas (Droppring på svenska) från Iittala. De formgavs 1965 men producerades en bit in på 70-talet.
En väninna hade denna modell som vinglas men några hade förolyckats och hon ville komplettera. Jag hittade först ett lite mindre glas som antagligen är ett dessertvinglas, men så i förra veckan dök det plötsligt upp ett vinglas i rätt storlek och dessutom några snaps- och vatten/whiskyglas. Jag hörde av mig till henne – men då visade det sig att hon hade köpt en helt ny serie! Jag har alltså början på en ny glasservis…
”Den världsberömde finländske konstnären och formgivaren Timo Sarpaneva föddes i Helsingfors 1926 och avled i samma stad 2006. Sarpaneva arbetade huvudsakligen med glas, men också med andra material såsom trä, metall, textil och porslin. Från och med 1950 var han knuten till Iittala, där han 1966 formgav ljusstaken ”Festivo”, vilken idag finns i vart och vartannat hem. Sarpaneva räknas i dag till Finlands mest inflytelserika konstnär under 1900-talet.”
https://www.bukowskis.com/sv/bukipedia/15827-timo-sarpaneva
Tallrikar Arctica, Arabia
Alldeles bredvid de svarta Dinera-tallrikarna (se föregående inlägg) stod sju stycken Arctica från Arabia, den största modellen. Det gick ju inte att motstå att köpa dem eftersom Arctica är den serie jag valt att samla på. Tallrikarna var i gott skick men inte så rena… De ska få gå ett varv i diskmaskinen innan jag fotograferar dem.
Priset var det inget att säga om, de kostade 5 kr styck…
Sen tidigare har jag de mindre mattallrikarna och assietter i två format; dessutom kaffekoppar, tekoppar, sockerskål, såskanna och diverse uppläggningsfat, skålar och bunkar. Skålarna är inte så praktiska eftersom de är svåra att stapla om man har flera av varje storlek, så de står i skänken och kommer bara fram ibland.
Kostnad vid detta tillfälle: 35 kr
Kostnad totalt under 2021: 300 kr
27/2019: Ljuslykta Snöboll, Kosta Boda
Ljuslyktan Snöboll är vid det här laget nästan en klassiker, men på second hand-butikerna kanske man har sommarvikarier som prismärker just nu, för härom dagen hittade jag den här för 10 kr. Eftersom jag har tre stycken redan så blir det fint att komplettera med en till…
Den formgavs 1973 av Ann Wärff (född Wolff i Tyskland) för Kosta Boda, och den finns fortfarande i sortimentet.
Den görs i tre olika storlekar, och det här är den mellanstora och mest populära. Priset i handeln ligger på ungefär 200 kr.
Vid ett par tillfällen har Snöbollslyktornas glas spruckit så att den har delat sig i två delar, så man ska nog vara försiktig med att lämna dem tända utan uppsyn… Detta hände dock oftast med de tidiga Snöbollarna som var handrullade och hade värmeljuset placerat väldigt djupt ner. Jag har också fått lära mig att värmeljus av äkta stearin blir hetare än de av paraffin, så i just den här lyktan kanske man ska välja det mindre miljövänliga alternativet.
Kostnad vid detta köptillfälle: 10 kronor
23/2019: Snapsglas Paadar, Iittala
Dagens snabba sväng på Kupan gav resultatet sex nya snapsglas, nämligen Paadar från Iittala. Inte så billiga, men eftersom jag bestämt mig för att ha den här sorten så var det ju inget att tveka om. Tidigare köp finns bl.a. i inlägg 15 och inlägg 181.
(Nu kommer jag att sälja mina Ultima Thule eftersom jag bara har ett fåtal kvar av dem.)
Glasen Paadar är designade av Tapio Wirkkala. Snapsglasen var avsedda att passa ihop med Finlandia Vodka-flaskan som också är designad av Wirkkala. Så småningom utökades serien med flera glasmodeller och även efterrättsskålar. Paadar tillverkades 1970-76. Mått: Höjd 6 cm, diameter 5 cm.
Jag blir lite konfunderad när jag ställer upp glasen för att fotografera: gjordes dessa i två olika modeller? Nio av mina glas är några mm högre, och mönstret i glaset är finare, mer detaljerat. Jag får väl kontrollmäta och se vilka som stämmer med måtten ovan.
Här syns det tydligt att ett par av glasen är högre än de övriga. Skillnaden i struktur är också ganska tydlig. Finns det ett äkta och ett oäkta, eller är det bara varianter?
Uppdatering: Det verkar finnas två varianter, en som är 5,5 cm hög och en som är 6 cm. På t.ex. Auctionet säljs båda varianterna som Paadar.
I Loppisfyndet-gruppen på Facebook påpekade dock en person att bl. a. Coop har sålt snarlika glas (läs kopior…). I så fall skulle jag tro att de höga är de äkta, för de är mer välgjorda och glaset har vackrare färgton. En annan teori som framfördes i samma grupp var att det är de högre glasen som har följt med Finlandia-flaskan och alltså är av den ursprungliga, ”äkta” modellen.
Lägre modellen till vänster, den högre till höger.
Kostnad vid detta köptillfälle: 120 kr
17-21/2019: Diverse smått och gott: Eda, Skruf, Gullaskruf
Idag tog jag en sväng förbi Repris efter skolan, mest för att lämna av en kasse och en låda med ”skänkes-grejer”, men kunde förstås inte låta bli att gå in. Det var ju bra, för några små fynd dök upp:
– Fyra söta dessertskålar från Eda glasbruk. Jag har en blå och en rökfärgad sen förut, och de kommer att bli så fina på stugan där vi har lite lantligare stil.
– Tre Lilla Allglaset i bärnstensfärg, från Skrufs glasbruk. Tyvärr hade ett av dem en nagg under foten, men inget som stör funktionen. (Dessa kommer jag att sälja, eftersom jag har valt att ha den servisen i klarglas.)
– Fyra skålar ”Reffla” av Arthur Percy för Gullaskruf. De små är inte särskilt praktiska eftersom kanten är så låg vid böjarna, men de två större ska jag säkert få nytta av. (Se mer info under bilden!)
– Två svarta äggkoppar som sitter ihop med sitt lilla fat. Jag funderade om de kunde vara Boda Nova. Så är det nog inte, men de kommer att passa fint till den servisen i alla fall. Precis samma färgton och glans på glasyren.
– En Lazy Susan i ljust trä. Jag har funderat länge på att köpa en för att ha till småplock som serveras i en massa skålar, och för en tjuga var det ju inget att snacka om.
Fakta hämtade ur tidningen Scandinavian Retro:
Arthur Percy var drygt 60 år gammal och ett välkänt namn inom porslinsindustrin när han anlitades av Gullaskruf. Här började han för första gången arbeta med glas, både blåst och pressat, ofta i enkla och rena former. Redan 1952 kunde han presentera Reffla, serien som blev en folklig fullträff och under några år i mitten av 50-talet stod för merparten av Gullaskrufs omsättning av pressat hushållsglas.
Alla Reffla-delar gjordes i ofärgat glas, och många av dem kunde även fås i opal, grönt, rött, vitt och benvitt flussglas. Det gjordes även mindre upplagor i turkos, lila, gula, orange- och rubinröda nyanser. Inte förrän några år in på det kärva 70-talet upphörde tillverkningen.
Kostnad vid detta köptillfälle: 145 kr
15/2019: Ljuslykta Woodstock, Skruf
Dagens fynd blev gratis. Dotterns jobb rensade nämligen i skåpen och gav bort överblivna prylar. Hon anade att jag nog ville ha den här lilla ljuslyktan, och det hade hon alldeles rätt i…
Serien heter Woodstock, men ibland kallas den också Drivved. Formgivare är Bengt Edenfalk för Skrufs glasbruk på 1970-talet.
Jag har några delar i serien sen tidigare, och dem har jag berättat om HÄR>>>
Kostnad vid detta köptillfälle: 0 kr
11/2019. Glaspotta, Boda Nova
De här serien glaspottor är designad av Monica Backström för Boda Nova i början på 1970-talet. Jag har några stycken i tre olika storlekar sen förut, varav den största modellen är ärvd, och nu hittade jag en till i mellanformatet på Kupan.
Jag gillar dem verkligen, men ibland ser gästerna lite lustiga ut när de serveras chips, godis och nötter ur pottor…
Den här gången var prisbilden väldigt fördelaktig, för pottan kostade bara 30 kronor trots att den är signerad i botten.
10/2019. Ljuslykta/skål, Skruf
Ni som har följt min loppisblogg genom åren känner igen de här ljuslyktorna och skålarna från Skrufs glasbruk, tillverkade på 1970-talet. Jag har hittat någon då och då, och alla kompletterar en skål som jag fick i present av mina allra första elever våren 1974.
Inläggen finns HÄR, HÄR och HÄR.
Det här är den minsta storleken, och den har jag redan en av sen tidigare.
Den här var prissatt till 5 kronor – ett riktigt fynd! Den var väldigt, väldigt smutsig och full med gammalt stearin, så det var kanske anledningen till det låga priset.
Kostnad vid detta köptillfälle: 5 kr
4/2019. Ljuslykta, Jie Gantofta
Den här lilla söta ljuslyktan i härligt orange glasyr kunde jag inte stå emot, trots att den egentligen inte alls är min stil. Den var så fin till påskduken, så jag tänkte att den kunde få bo hos oss ett litet tag och sedan vandra vidare. Den kostade dessutom bara en femma, så den blir nog inte orsak till någon omedelbar konkurs… 😉
Den kommer alltså från Jie Gantofta utanför Helsingborg och har etiketten kvar fastän den nog har fyrtio år på nacken; den är troligen tillverkad i början av 1970-talet, precis som duken. Samma andas barn…
Kostnad vid det här köptillfället: 5 kr
3/2019. Påskduk
Den här glada duken ska ligga på soffbordet till påsk! Jag hade samma tyg men i brunt/orange på stolsdynor på 1970-talet, så jag vet att det kommer från den epoken. I väldigt bra skick för att vara såpass gammalt…
Den här lilla duken fick jag ge en femma för.
Lyktan presenterar jag i nästa inlägg!
Kostnad vid detta köptillfälle: 5 kr
53. Katt, design Rosa Ljung
Den här söta katten formgiven av Rosa Ljung kunde jag inte motstå trots att den inte alls är min stil. Jag tyckte att den var så fin med sina lilla vita blombukett under hakan. Jag har sett den med buketten glaserad i färg, bland annat lila nyanser (se bild längst ner), men den här var finare… Och så såg den lite ensam ut, tyckte jag, så den fick följa med hem. 30 kronor fick jag betala för den.
Uppdatering: Jag har ingen användning av den här prydnadskatten har jag insett, och den är alltså till salu.
Jag har sett olika uppgifter om den här katten: att den antingen skulle ha tillverkats av Deco Keramikverkstad i Helsingborg där Rosa Ljung arbetade 1967-73 eller av Guldkroken.
Den finns i flera storlekar. Denna är drygt 15 cm hög, men det finns även en katt i samma modell som är 22 cm hög.
Kostnad vid detta köptillfälle: 30 kr
51. Underlägg i kork, Bodum
Jag börjar ha en ganska stor och komplett samling av de fina glasmuggarna från Bodum, både den höga Irish coffee-modellen och den lägre kaffekoppen. Det som oftast fattas är de tillhörande korkplattorna och skedarna med korkskaft, och dem kan man hitta på de underligaste ställen i butiken. Personalen verkar inte veta att de hör ihop med muggarna…
Den här gången fann jag 10 stycken underlägg liggande löst i en korg med allehanda småprylar för 2 kr styck.
Kostnad vid detta köptillfälle: 10×2 kr = 20 kr
50. Orange tallrikar, DECO keramikfabrik
Från DECO keramikfabrik i Hälsingborg kommer de här härliga, orange faten. Dessa tre fat är helt oanvända och har bara hängt på väggen, så de är i nyskick. 25 kronor kostade det stora, och en tia styck fick jag ge för de mindre.
DECO keramikfabrik öppnades i mitten av 1950-talet, och faten måste vara tillverkade senast 1973 eftersom de har VDN-märkning. De är handgjorda, och både utförandet av motivet och glasyren skiljer sig lite mellan faten. Jag skulle gissa att den målade signaturen under varje fat visar vem som målat dekoren på just det fatet, inte vem som formgivit det.
Kostnad vid detta köptillfälle: 45 kr
Kostnad totalt under året: xxx kr