Den här skålen har jag sett ett par gånger i hyllan på PMU, men jag har tyckt att den var för dyr. Idag var den nedsatt till 25 kr, så nu slog jag till. Jag har kaffekannan och en liten serveringsskål i samma serie, så nu är det en samling. 😉
Jag gillar kompletteringar! Plötsligt bara händer det att den där servisdelen man saknat står där i hyllan på second hand-butiken. Idag hittade jag två dessertskålar från Langenthal. Dessa små djuptallrikar använder vi mycket, till soppa bl.a., och det är väl anledningen till att vi bara har haft 4 kvar av dussinet vi köpte nån gång på 1980-talet. Men nu är det i alla fall ett halvdussin i skåpet!
De stod på olika ställen i butiken och den ena kostade 5 kr och den andra 15, märkligt nog. En tia i snitt är ett helt OK pris!
Servisen heter TC 100 och är formgiven av Hans (Nick) Roericht år 1959. Det var hans examensarbete på Designskolan i Ulm, och den togs genast i produktion. Den tillverkades mellan 1962 och 2006 av Thomas/Rosenthal. Kvalitén på porslinet är fenomenal, 40 års användning syns knappt. Vi använder inte mattallrikarna, de har fått följa med yngsta dottern till hennes lägenhet och används alltså dagligen där.
Den här röda lyktan drog blickarna till sig med sin fina, blanka färg. Jag är ju lite svag för högblankt klarrött…
Jag tänker mig att den kan vara fin att ställa fram till jul, eller ha i trädgården nästa sommar. Den kostade 20 kronor, så det var inte mycket att fundera över, jag köpte den.
Jag har googlat runt lite men inte hittat någon info. På undersidan står något som jag tolkar som ITALIC och ett par tecken som kan vara ett årtal, kanske 62? 52? Eller ett modellnummer? Spela roll, jag gillar den i alla fall!
(Som vanligt tar jag gärna emot tips om någon vet mer om den här gladröda lyktan. Skriv en kommentar och dela med dig av din kunskap!)
Note to self: Ta inte i knoppen på toppen när det har varit ett tänt ljus inuti…
Idag var det återigen en sån där dag när mina ögon föll på ett föremål och jag tänkte ”Hmmm… Det där är något som jag måste kolla upp!”. Jag tyckte att den ådrade ytan såg så bekant ut och påminde väldigt mycket om serien Woodstock (eller Drivved som den också kallas) formgiven av Bengt Edenfalk för Skrufs glasbruk på 1970-talet.
Jag köpte vasen för 25 kronor och tänker att jag säkert får användning av den även om den inte är ett designföremål, eftersom den har så bra storlek och höjd.
Nu har jag googlat och letat i ett par timmar och jag hittar ingen exakt likadan vas på bild på nätet, men jag kan slå mig i backen på att den är ur Woodstock-serien. Alla tecken stämmer… (Jag tar som vanligt gärna emot information om någon sitter inne med fakta! Skriv en kommentar och berätta vad du vet.)
På Auctionet gick en skål ur samma serie för 300 kr, värderad till 400 kr. En stor servis med många olika delar, bl.a. två skålar som är snarlika min vas, såldes även den på Auctionet>>>
Min vas är alltså troligen värd liiite mer än de 25 kr jag betalade, men inte så värst mycket eftersom den har en liten skada i kanten. Det ser ut som om det har varit en luftbubbla i glaset som gått sönder och bildat en liten rund grop.
Den här bålskålen – eller kanske vin/champagnekylaren – fann jag för 35 kr på förra veckans runda. Jag kände direkt igen formen eftersom jag redan äger en likadan skål i petrolfärgat glas, se andra bilden. Först var jag lite osäker på om det verkligen var rätt modell, den äkta från Orrefors, eftersom jag aldrig sett den i klarglas, men jag köpte den för att kunna kolla.
Och det stämde bra, det var samma produkt. Ännu ett fynd-fynd.
När jag kom till Kupan på veckans runda såg jag till min förvåning att de också hade en likadan bålskål till salu. Hur ofta händer det, att två butiker får in precis likadana och ovanliga prylar samma vecka?
De visste i alla fall vad det var och hade placerat den i ett vitrinskåp med den här prislappen:
Det är Nils Landberg som har formgivit skålen för Orrefors på 1950-talet. Hos Bukowskis har en likadan men rökfärgad vinkylare fått utropspriset 2500 kr. Hos Auctionet fanns den mindre storleken (se nedan) till utropspriset 500 kr och den större till 600 kr.
På veckans runda tänkte jag att jag skulle försöka leta rätt på en likadan slev som mina föräldrar hade till den blå hinken. Jag vet att jag har sett dem då och då på second hand – och bingo! Där låg en precis likadan men i klar akrylplast! Smutsig och hemsk och med klistermärken efter prislappen, men det går ju att åtgärda. (Bara handdisk av akrylplast, annars krackelerar den.)
15 kronor fick jag ge för den.
Jag har en liten ishink i samma serie, i rökfärgat glas, och det fyndet har jag berättat om HÄR>>>
Alla tre på bild:
Min blick föll på den här lilla rökgrå vasen under min loppisrunda igår. Fin form, och så vackert glas som tonar mot mörkare vid mynningen. Det ringde en liten igenkänningsklocka, så jag köpte den för 15 kronor.
En liten bildgoogling visade att jag hade rätt, den var ”någonting”, nämligen en ”Rocket” formgiven på 1960-talet av Inge Samuelsson för SEA glasbruk, Kosta. Den har tyvärr ingen märkning eller signatur.
På nätet hittar jag den i två olika storlekar, ca 15½ cm som denna och en högre som är 20 cm. Den finns även i grönt, klarblått, rosalila och bärnsten. De små brukar säljas för 150-200 kr, den större modellen värderas till ungefär 400 kronor.
Detta var alltså ett fynd-fynd. 🙂
Den här lilla vasen (ca 16 cm hög) hittade jag på min snabba second hand-runda idag. Jag är för närvarande ute efter föremål i turkos och petrol som jag kan ställa som kontraster till den aktuella höstiga inredningen i bränd orange, och den här var fin i både färg och form.
När jag kom hem med vasen såg jag att den faktiskt hade både etikett och signatur. Den är tillverkad på Bruksforshyttan i Robertsfors i Västerbotten, inte sååå hemskt långt härifrån. Spännande, jag visste inte att det fanns/finns ett glasbruk där!
Den är signerad undertill med namnet ”Katarina” i ena kanten och ”Bfh -94” intill puntelmärket. Bfh betyder förstås Bruksforshyttan, och uppenbarligen är den tillverkad år 1994. Jag har googlat för att försöka få reda på mer, men hittar väldigt lite. Namnet Katarina skulle kunna vara ingraverat för att vasen givits som present till någon; jag tror inte att det är en formgivarsignatur. Om någon sitter inne med mer info så berätta gärna!
Jag gav 35 kronor för vasen, och det var nog ett bra pris. Den har bl.a. gått på auktion i Kalmar år 2016 och såldes då för 300 kr.
Den har en kompis också, en karaff i brunt glas med propp från samma glasbruk. Karaffen har bl.a. sålts hos Antik och Modärn.
Nu blir det mer textil… Det här är ett inköp med anledning av utbildningen till Inredare som jag går. Jag vill nämligen testa ett par inredningsfärger som jag vanligtvis inte använder, och när jag såg kuddarna med pastellfärger så var saken klar: rosa och ljusgrönt vill jag försöka mig på att använda i huset i stan. Det här är annars sommarstugefärger för mig… se bilderna längst ner.
Kuddarna har lapptäcksmönster på framsidan men lila sammet på baksidan. Överkastet är egentligen avsett för en enkelsäng, men jag har lagt det på tvären över fotändan och vikt ner en liten kant. Jag tvättade det direkt när jag kom hem med det, och körde det i tumlaren där det blev liggande över natten. Det var nog en dum idé, jag skulle ha släthängt det. (Gör om, gör rätt… Får ta nya bilder sen!)
Jag ska leta bland mina andra kuddöverdrag och se om jag har något i fuchsia eller mörkrosa som kunde passa att komplettera med. Jag testade att kasta en mörklila filt över fotändan, men den var alldeles för skarp i färgen och skar sig med örngotten.
Överkastet kostade 50 kr och kuddarna 20 kr styck. Helt nytt utseende i sovrummet för 90 kr alltså.
Och när jag ledsnar på det här får kuddarna flytta till sommarstugan, och överkastet går att återbruka som kviltat foder i väskorna som jag broderar och syr. 🙂
Egentligen letade jag efter ett kuddfodral i höstfärger, typ senapsgult eller rostfärgat, men då hängde plötsligt den här pläden där. Jag trodde att den skulle passa finfint i vardagsrummet så jag köpte den för en tjuga – och det stämde, den blev pricken över i. Här har jag bara hängt upp den över armstödet för fotografering direkt jag kom hem; nu ska jag tvätta den, borsta luggen på den, kanske ta bort lite noppor vid långsidorna och sedan tumla den mysigt mjuk.
Den har ingen etikett, så jag vet ingenting om den, men den känns inte helt ny i alla fall. Den kan mycket troligt vara från 1970-talet när den här färgskalan var väldigt populär.
Den här vasen med sin annorlunda form fångade min blick för några månader sedan. När jag vände på den och kollade under den så förstod jag varför: Jag är nämligen ofta väldigt förtjust i Cult Designs prylar, och den här vasen var formgiven av Björn Nilsson för just Cult. (Jag gjorde en sökning på Cult här på bloggen och minst trettio gånger har jag köpt Cult-saker.)
Tidiga Cult-föremål är tyvärr ofta kantstötta och skadade, eftersom glasyren var av dålig kvalitet. Tillverkningen skedde i Kina, och kvalitetskraven borde nog ha varit högre… Den här vasen verkar dock ha en kraftigare glasyr, matt vit, och är inte skadad någonstans.
De här små nätkorgarna hittade jag på veckans loppisrunda. Jag köpte dem för en tia styck, och tanken är att använda dem tillsammans med de andra nätkorgarna som jag fann förrförra veckan, se nedersta bilden. Dem kanske jag sprayar mattsvarta, vi får se…
Dessa har antagligen hört till något kökssystem eftersom de har upphängningskrokar. IKEA kanske? Min plan är i alla fall att ta bort krokarna. Bultsaxen ska få arbeta lite…
Detta är en panelgardin i kraftig bomull som jag har köpt för att ha som löpare på matbordet eller skänken. Jag köpte faktiskt båda längderna just med tanken att kunna ha den på flera ställen. Jag gillar verkligen stilen på mönstret och de fina höstfärgerna. Just nu ligger den på matbordet med bordstabletter i bränd orange, och det passar så bra. Jag tänker mig också att den kan passa fint ihop med accenter i fuchsia eller mörkrött.
Jag vet inget om tillverkare eller formgivare, mer än att den är nyproducerad.
Varje våd kostade 20 kr. När jag har ledsnat på dem kommer jag troligen att sy om dem till shoppingkassar. 🙂
Den här ljusstaken har jag faktiskt köpt för att ha i braskaminen. Vi eldar så sällan i kaminen, och det ser lite trist ut när den är som ett mörkt hål. Eftersom luftintaget/spjället sitter undertill i kaminen och öppningen är i botten måste ljusstaken komma upp en bit för att inte täppa till. Den här står på små ben, så den kommer att passa fint.
Det är inget fint märke, ingen känd formgivare och ingen antikvitet, men jag gillar den och den kommer att bli så fin i spisen. Jag får uppdatera när jag har fått den på plats och tänt ljusen. (Jag skulle vilja ha ljus i tre olika höjder men har ännu inte hittat tre stycken med samma diameter.)
Den här salladsskålen påminner mycket om den jag köpte härom veckan. Lite nostalgi är nog inblandad här: jag tror att vi hade en likadan (eller åtminstone snarlik) skål hemma när jag var barn/ung. Den är tillverkad i pressglas av Duralex i Frankrike på 1960-talet, och det fanns dricksglas med samma mönster i många, många hem.
Den är perfekt storlek när man ska göra sallad för två personer: man kan blanda om salladen i skålen utan att det åker över kanterna eftersom den är så pass djup.
Jag tycker att det är så fint att den har mönster även i botten! Det blir fina reflexer i glaset, och ett roligt mönster när man tittar ner i den.
Duken som ligger under skålen är en halvbred gardinvåd som ska få bli bordslöpare hos mig. Den kanske åker med till stugan nästa sommar också, den hemvävda stilen skulle passa fint där.
Den här fina kannan eller tillbringaren fann jag härom dagen. Det är en te- eller kaffekanna från Reijmyre glasbruk i ett värmetåligt glas som kallades SIAL. Det är ett vanligt bruksföremål, och jag har inte lyckats hitta något namn på formgivaren.
Kannorna från Reijmyre gjordes i många olika modeller: med och utan pip, med eller utan dragen hänkel, med eller utan handtag i trä och stål. En del lyxigare modeller hade en rechaud att hålla värmen över. Jag har hittat bilder på nätet av snarlika kannor, men de har ofta en längre pip placerad lite längre ner på kannan, se bild längre ner.
Bordstabletten som kannan står på är också ett second hand-fynd. Jag hittade sex stycken likadana för en femma styck. De är snygga att använda när man dukar ovanpå en större duk i naturfärgat, lite skrynkligt linne.
Den här kannan ska egentligen ha ett lock, men eftersom jag ska använda den som tillbringare är det inte nödvändigt att det finns med. Jag tänker mig att det kan vara praktiskt med en tillbringare som har pip och inte bara en utböjd överkant. Om man har t.ex. isbitar eller citronskivor i vattnet så följer de inte med och pluppar ner i glaset så att det stänker.
Ett par bilder från nätet föreställande snarlika kannor, den första från en auktion på Auctionet och den andra från Tradera. Båda auktionerna är avslutade och den första inbringade 150 kr, den andra 120.
På de här bilderna ser man hur glaslocket ska se ut.
Det här retrotyget fångade min blick på Kupan härom dagen. Jag är ju väldigt förtjust i rött, men däremot inte i fjärilar… Det fick ändå följa med hem. En rejält lång bit var det, 2½ meter, och det kostade 50 kr. Jag tror att jag ska duka med det när vi firar yngsta dotterns trettioårsdag i helgen.
Jag visste ingenting om det, men jag lade in lite frågor i bl.a. ett par specialiserade Facebookgrupper, och där fanns det någon som visste: Designern heter Erna Gislev. Nu ska jag leta vidare efter mer information.
På en loppissväng härom veckan hittade jag ett ensamt Picnicglas. Det hade en liten nagg, och antagligen har det funnits fler glas men någon köpare har lämnat detta. Men eftersom jag fick för mig att det var av en mindre storlek än de vanliga vinglasen jag har så var jag ju tvungen att köpa det för att undersöka saken. Jag gav en femma för det.
Och mycket riktigt så var det mindre. Det skilde nästan två centimeter i höjd, och jag kan tänka mig att det är avsett att vara ett vitvinsglas.
Så småningom det kanske dyker upp fler av detta, så det får bo kvar i skåpet så länge i väntan på kompisar.
Det här skojiga halsbandet hittade jag på Kupan för en tjuga. Det är gjort av trä som slipats och lackats högblankt. ”Tungorna” är ganska stora, 7-8 cm. Min plan var att trä om det på en svart läderrem och kanske sätta en svart träpärla mellan varje tunga för att hålla isär dem lite. Men så bildgooglade jag och insåg att det var finare än jag trott… På baksidan av varje tunga står det ”Suup”, och ett likadant halsband men i betydligt sämre skick såldes på Luleå Auktionsverk för 380 kr för ett tag sedan. Jag behåller den naturfärgade remmen så länge och använder smycket som det är.
Det här är den tredje Boda Blom-vasen jag hittar, faktiskt i en väldigt praktisk form och storlek. Tyvärr saknas även i denna den plastskiva med hål som ska sitta i utbuktningen, men jag tror att en hög bukett står fint i den här ändå.
Vasen har gammal ingrodd blomvattensmuts på botten där det nog varit svårt att komma åt med diskborsten, men jag ska lägga ner en halv diskmaskinstablett och sedan skrubba den ren när den stått ett tag. Den verkar ju inte ha varit i disken så ofta eftersom den har etiketten kvar…
25 kronor fick jag punga ut med för den här fina vasen.
Jag har köpt två stycken Boda Blom tidigare i andra storlekar, och dem kan man läsa om HÄR>>> och HÄR>>>.
Serien Boda Blom som är formgiven av Signe Persson-Melin i början av 1970-talet omfattar både höga och låga, breda och smala vaser.
Det här fatet ropade till mig… Ibland blir det så, min blick faller på något och det ropar ”Köp mig!”.
Eftersom jag just nu har svartvitt i vardagsrum/matrum så kanske mina ögon helt enkelt var inställda på den färgställningen. Hursomhelst så fick det hamna i shoppingkassen. Det är stort, kanske 35 cm i diameter, och jag tycker att jag känner igen dekoren. Har jag sett muggar i den här serien, kanske? Undersidan är matt och oglaserad, så där finns det lite fläckar som jag ska försöka få bort.
Det finns ingen märkning under fatet, så jag vet inget om ursprunget. En bildgoogling ger inte heller något.
Jag betalade 45 kr för det, och det är ganska mycket för att vara jag, men jag är nöjd. Jag gillar det!
