Ännu ett fynd i Octime-serien, denna gång en hög, rak glasvas för en tia. Jag tycker verkligen om seriens enkla, självklara former. Så här bra gjorde sig vasen mot min rosagröna tulpanlöpare:
Kostnad vid detta inköpstillfälle: 10 kr
Kostnad totalt under året: 3 873 kr
Även dessa nysilverskedar köpte jag för att kunna komplettera mina ärvda silverbestick vid behov, se gårdagens inlägg! Hela bunten med nio stycken kostade 35 kronor, så det var väldigt prisvärt.
Putsningen får vänta tills det är dags att duka med dem. De svartnar ändå bara igen medan de ligger i lådan.
(En fundering: Jag undrar om man skulle kunna förvara dem lufttätt efter putsningen, om de skulle hålla sig blanka då? Det är väl bl. a. luftens syre som åstadkommer svärtan? Om man lägger dem i en ziplock-påse till exempel? Måste absolut testas!)
Uppdatering: Efter lite googlande visade det sig att jag hade rätt om det där med lufttätt, men att jag inte alls gjort någon revolutionerande upptäckt. Att förvara silver i t.ex. plastpåse eller Tupperwareburk är helt vedertaget:
”Det bästa sättet är att förvara dem i en förvaringslinda, gärna i en som är impregnerad med medel mot oxidering. Placera sedan lindan i inuti en tupperwarelåda, en förslutningsbar påse eller annan lufttät behållare. Missfärgningen är helt enkelt en kemisk reaktion på syret i luften (oxidering). Att förvara besticken i en lufttät påse kommer att reducera oxidationen kraftigt och läggs den dessutom i ytterligare en lufttät behållare förhindras oxidationen än mer, genom att den mängd syre besticken utsätts för minskar betydligt.”
Under mitt googlande lärde jag mig också hur man putsar silver med elektrolysmetoden! Nu är metoden testad, och smidigare silverrengöring får man ju leta efter!
Gör så här:
Lägg ett ark aluminiumfolie i botten av en låg plast- eller glasskål (jag använde ett av mina tidigare loppisfynd, en ugnsform i glas, se inlägg 33), strö en sked vanligt bakpulver över botten, lägg i besticken lite kors och tvärs, strö en sked bakpulver över rubbet också och sen på med kokande vatten så att det täcker. Det bubblar och fräser lite, och sen händer det grejer! Vänta tills besticken är blanka, lyft upp och diska. Klart!
Efter putsningen upptäckte jag att de här skedarna tyvärr var i ganska dåligt skick. Silverytan var bl. a. bortnött på flera ställen, något som beläggningarna hade dolt. Däremot gafflarna från gårdagens inlägg var absolut perfekta, som nya!)
Nysilverskedarna är definitivt så lika mina äkta silverskedar att de kan användas tillsammans:
Nysilver till vänster, silver till höger.
Stämpeln är lite svårtydd, tycker jag. Att tillverkaren heter Oneida kan jag urskilja, men modellnamnet var knepigt … Det skulle kanske kunna stå Community?
PAR PLATE visar i alla fall att det är nysilver.
Uppdatering: Lite googlande igen visade att jag hade rätt i att ordet var Community. Det finns tydligen många olika modeller i serien, men denna info fann jag hos en försäljare på Etsy:
”ORIGINAL 1917 Oneida Community Par Plate VERNON aka ASHLEY Pattern Serving Tablespoon”.
Där fick jag veta precis det jag behövde, och nu hittar jag lätt fler bilder av samma design. Vernon/Ashley heter den alltså, och modellen är antik. 😉
Nu ska jag kolla upp om jag kan hitta knivar också! Det verkar mycket svårare. Kan det bero på att de håller sämre eftersom de har en skarv mellan blad och skaft??
Kostnad vid detta köptillfälle: 35 kr
Kostnad totalt under året: 3 863 kr
Jag ärvde ett dussin mindre matbestick i äkta silver efter mina föräldrar. När jag hittade dessa nysilverbestick på Kupan i Luleå, sex gafflar och fyra knivar i varsin bunt för 35 kr vardera, fick jag för mig att de var rätt lika de ärvda. Jag köpte dem för att kunna ”skarva” när vi är många till bordet. (Som ni ser har jag inte brytt mig om att putsa dem inför fotograferingen – det måste jag ju i så fall ändå göra om när de ska användas.)
Och likheten är tillräcklig för att de ska funka som komplement – kolla på bild 2 och 3!
Här nedanför syns en nysilver- och en silvergaffel intill varandra – de är ju nästan likadana och jag tror inte att man skulle se skillnad i en festdukning.
Nysilverknivarna är inte lika bra kopior, framför allt är bladet på nysilverkniven mycket längre, men de kan också funka när det kniper. (Antagligen skulle de vara bättre ihop med de större silverbesticken i samma serie som min bror fick ärva. Jag ska höra med honom om han är intresserad!)
Nysilver till vänster, silver till höger.
Skaften i närbild. Nysilver först, silver sen.
Gafflarna heter uppenbarligen Saga, och lite googling visar att åtminstone de identiska silverbesticken kommer från Mema.
”EX PR Alp” står för Extra Prima Alpacka, och ”NS” för nysilver.
Knivarna kommer från Guldsmedsaktiebolaget G.A.B, och det är ju inget skräpmärke direkt. ”Rostfri import” stämplat på svenska på knivbladen.
Så här skriver Silverklubben angående nysilverbestick:
”Många bestickserier fanns både i silver och i nysilverutförande. När man förr i tiden också valde att komplettera bestick, var det relativt vanligt att man då lade till det billigare alternativet nysilver.”
Kostnad vid detta köptillfälle: 70 kr
Kostnad totalt under året: 3 828 kr
Tre små assietter från Arabia hittade jag på Lions loppmarknad i början av maj. Jag köpte dem utan att tveka eftersom jag redan har en trave, både svarta och vita, som jag ärvt efter mina föräldrar och som jag verkligen gillar. Jag hade för mig att jag hade färre vita, och det stämde: I den här storleken hade jag sex svarta och tre vita. Nu har jag sex av varje, jättebra!
Jag har hittat den lite större assietten (16×16 cm) till försäljning på nätet, och den kostar då 229 kr. Ett liknande fat men med lite högre kanter i denna storlek (12×12 cm) går på €14.40.
Servisen Teema hette ursprungligen Kilta och är numera ”utbyggd” och förnyad och finns i betydligt fler färger och former (se bild HÄR), men de ursprungliga grundformerna består ändå och dekoren är nästan uteslutande enfärgad.
1974 beslöt Arabia att lägga ner tillverkningen av servisen Kilta som varit i produktion sedan början av 1950-talet, men det blev nästan uppror i Finland och man återupptog produktionen, från 1977 under namnet Teema. Några förändringar och tillägg gjordes av den finska formgivaren Heikki Orvola. (Hösten 2011 tillkom bl.a. ett set med små serveringsskålar i superläckra färger, se bild längre ner!)
Kostnad vid detta inköpstillfälle: 20 kr
Kostnad totalt under året: 3 758 kr
Servisen kommer som sagt från Arabia (numera används bara företagsnamnet Iittala, har jag fått lära mig under mina sökningar på nätet), hette Kilta (numera Teema) och är formgiven av Kaj Franck år 1952 – lite kul att det är mitt födelseår – och tallrikar i tre olika storlekar har funnits i mitt hem så länge jag kan minnas.
Så här skriver man på dukatbord.se:
”Teema är en klassisk servis från Iittala. Formgivaren Kaj Francks idé 1952 var att ersätta alla opraktiska och överdekorerade serviser med några få, väl genomtänkta bruksföremål. Om varje del har en avgörande betydelse, menade Franck, betyder det också att den är tidlös, multifunktionell och nödvändig. Teema är baserad på cirkeln, kvadraten, rektangeln och färger som går att kombinera för alla olika behov. Alla delar går även att använda för både förvaring och tillagning.”
Kolla här så urläcker den är i rött! Tänk att få komplettera de svarta och vita med några i den här färgen… 225 kr styck, det är väl inte så farligt egentligen? 😉
Eller någon annan fin färg. Turkos, orange… mums!
Serveringsskålarna säljs i set om tre i de olika formerna cirkel, triangel och kvadrat – vill ha!
Den här vågiga karamellskålen köpte jag mest av nostalgiska skäl. Precis en sådan fanns nämligen i mitt barndomshem, och jag tror till och med att den finns kvar på stugan – men att den är kantstött. Jag glömde att kolla när jag var nere senast, men nästa gång ska jag ta en titt. (Den här har också tappat en pytteliten flisa i kanten, något som man bara kan se när man vänder den upp och ner.)
Mina föräldrar gifte sig i slutet av 1940-talet, så den som jag redan har kan vara ett av deras första inköp.
20 kronor fick jag ge för den på Kupan.
Kostnad vid detta köptillfälle: 20 kr
Kostnad totalt under året: 3 738 kr
Uppdatering: Jodå, den gamla fanns kvar på stugan, så nu står de tillsammans i hörnskåpet. Till helgen när fyra väninnor kommer för att bo över ska karamellerna serveras ur dessa. 🙂
Skålen är stämplad ”Ekeby – 270 – ALT” i botten.
ALT står för formgivaren Anna-Lisa Thomson (född 1905) som arbetade på Ekeby från 1933 och fram till sin död 1952.
”Trettiotalets produktion bestod av mängder av föremål i en ren form och ofta sober glasyr. Många av föremålen hade en geometrisk form, något som kritikerna kallade ”sträng och måttfull formgivning”. Hennes senare formgivning är starkt präglad av naturens former – allt från blommornas linjespel till snäckors och havsväxters svallande former. Som exempel kan nämnas hennes serier Paprika och Spectra. Hennes produktion fanns med i UE´s priskuranter under många år in på 50- och 60-talet, ett starkt bevis på hennes formkänsla och starka design.”
(Fakta från Grödinge Antik & Design AB)
Och när jag kollar bilder på nätet så inser jag att bl.a. pappas fina blå favoritaskfat och en trave fruktassietter i serien ’Ängsblom’ som finns på stugan också är formgivna av Anna-Lisa Thomson.
Ett glas av den här sorten finns redan på stugan. Det har hela tiden använts som vas, bland annat av tradition till sommarens första skogsstjärnor. Jag tycker att det är väldigt sött, och fjärilarna är tillräckligt små och gulliga för att inte trigga min fjärilsfobi…
Det kommer från Duka, men jag vet inget om formgivare eller tidsepok.
När jag var på loppis i Norrfjärden för några veckor sedan hittade jag sex stycken likadana glas som faktiskt var nerpackade i en kartong med fack, som om de var helt nya. Jag köpte dem för 30 kr sammanlagt.
När jag kom hem med den var tyvärr ett glas sönder, och jag vet inte hur det hade gått till, om det var trasigt redan när jag köpte kartongen…
Jag tog så med dem ner till stugan, men de var inte riktigt likadana som det vi har där! Glaset i stugan (som vi alltså kallar vas) hade en blå rand runt mynningen och runt den lilla foten. I övrigt skilde ingenting.
De här blir fina att använda som vattenglas när vi bjuder på vin!
Men historien slutar inte där… Några dagar efteråt hittade jag fem glas till på Tradera – den sorten med blåa ränder – och lade ett bud och vann dem, så strax därefter anlände de med posten. De blev ju lite dyrare eftersom frakten tillkommer, 114 kr för alla fem fick jag ge. Tänk så det kan gå!
Kostnad vid det här köptillfället: 30 kr + 114 kr = 144 kr
Kostnad totalt under året: 3 718 kr
Uppdatering: Nu står alla tio i hörnskåpet på stugan, och den ensamma vasen har blivit upphöjd till dricksglas…
Nu har jag satt igång med ett jätteroligt projekt! Jag syr (och säljer) shoppingkassar och grillförkläden av mina överblivna second hand-tyger.
Nya kassar blir klara varje dag! (Men än har jag inte lyckats få mig någon själv… Så fort de är färdiga är det någon som tingar dem! 🙂 )
Men jag klagar inte, det är toppenbra på flera sätt att de säljs; då får jag in lite pengar till nya loppisfynd, och de fina tygerna blir använda till något praktiskt istället för att bara bli liggande.
Medge att det är roligare (och dessutom mer miljövänligt och ekonomiskt) att handla i en vacker tygkasse än butikens plastkasse?
Jag har skapat en liten webbutik på Facebook där man kan se alla mina produkter. Webbutik>>>
(Ser du någon du vill köpa? Skriv en kommentar till det här inlägget, maila till pixel.cat@telia.com eller skicka ett PM på Facebook!)
Artikel i Expressen om plastkassar:
Plastkassar blir dyrare för att på sikt fasas ut >>>
Och i SvD:
Chockhöjning på plastkassar föreslås >>>
Lite matematik:
Idag när jag helghandlade bar jag hem matvaror i fem kassar av den storleken som jag syr. Sedan brukar vi handla en gång till varje vecka, och då fyller varorna i snitt 3 kassar.
Det innebär 8 kassar på en vecka = 32 kassar i månaden = 384 kassar på ett år. Vi är två personer i hushållet – dubbla alltså summan om ni är fyra!
Varje plastkasse kostar ca 3 kr i butiken. Detta gör en årskostnad på 1152 kronor för oss som bara är två i hushållet.
Köp fem av mina tygkassar till en kostnad av ca 400 kr.
Då har ett tvåpersonershushåll sparat in 750 kr – och fyrapersonershushållet det dubbla – och dessutom gjort miljön en jättetjänst!
Vid fyra olika tillfällen har jag hittat Blomknyten, den sista gången till och med komplett med det ursprungliga blågula bomullsbandet!
Jag har sen tidigare ett litet Knyte på stugan, en present jag fick för många, många år sedan av min faster Ethel.
Knytena är både snygga och väldigt praktiska… Midjan på vasen håller ihop buketten så att den står så vackert även om man inte har ett överflöd av blommor.
Jag hade faktiskt hittat ett knyte i mellanstorlek tidigare också, men det sabbade jag alldeles själv. Jag var nämligen dum nog att försöka diska vasen i diskmaskinen när jag kom hem med den från butiken, men se, det gick inte alls det! Den sprack … Men någon däruppe måste gilla mig, för i veckan hittade jag som sagt en ny mellanstor vas på Kupan, och den hade till och med det blågula bandet kvar.
Det stora knytet kostade 30 kr, det mellanstora 20 kr och de två små 10 respektive 25 kr.
Knytena tillverkades på SEA glasbruk (nu en del av Orrefors-Kosta-Boda) under 1970-talet, och formgivare var Rune Strand.
Kostnad vid detta köptillfälle: 85 kr
Kostnad totalt under året: 3 574 kr
Det här fina fatet från Nittsjö Keramik kommer att sitta som en smäck på stugan! Rätt färg och rätt stil – jag blev så glad när jag hittade det!
Det är formgivet av Thomas Hellström, enligt obekräftade uppgifter någon gång under 1970-talet, även om han var verksam vid Nittsjö mellan 1958 och ca 2000.
30 kronor fick jag ge för det, och det var det absolut värt!
När jag googlade lite på hans namn hittade jag en tillhörande vas på Tradera. Jag lade ett bud på den, och när det här inlägget publiceras vet jag om jag vann den eller inte.
(Uppdatering: Jo, det gjorde jag, och längst ner finns bilder av fat och vas tillsammans. Så fina!)
Kostnad vid detta köptillfälle: 30 kr
Kostnad totalt under året: 3 489 kr
Fatet och vasen tillsammans. Just nu står de i mellanrummet på hörnskåpet i storstugan, men de ska få en bättre plats så småningom. (Mobilbilder. Ursäkta kvalitén…)
Två små ”Smygsupen”-karaffer har jag hittat vid två olika tillfällen. De är gjorda på glasbruket i Hovmantorp, och det är extra kul eftersom min f.d. arbetskamrat Cecilia bor där. (Glasbrukets namn stavades bara så här under ett decennium, mellan 1968 och 1978, och alltså bör karafferna vara tillverkade under den perioden.)
Den ena hade ingen propp alls, och den andra en vanlig kork, men egentligen ska de ha ett litet snapsglas som propp, se bild längst ner! De kostade 20 kr styck, och det är väl rimligt eftersom de inte är kompletta. (Nu tittar jag ständigt efter propparna, men chansen är väl minimal att någon ska ha sparat ett litet glas som inte kan stå för sig själv … Eller att de som tar emot gåvor på second hand-butikerna ska förstå vad det är och inte kasta det i glaskrossen direkt.)
Etiketten är kvar på båda karafferna. De kanske inte har varit i så flitig användning…
I det här inlägget får det lilla snapsglaset Knäppen hänga med på ett hörn också. Det här minimala lilla glaset som bara är 6 cm högt och rymmer som en fingerborg ungefär kommer från glasbruket i Älghult, och såldes fyra stycken i en rund pappburk, kolla bild längre ner! Jag fick ge 1 krona för det.
Kostnad vid dessa köptillfällen: 41 kr
Kostnad totalt under året: 3459 kr
Så här ska proppen med det lilla glaset se ut:
Och så här kom Knäppen förpackad:
Den här fina ljusstaken blev jag så glad över att hitta. Det är Gunnar Ander som har formgivit den för Ystad Metall, troligen på 1950-talet.
Jag såg faktiskt en likadan på PMU strax före påsk, men den var väldigt dyr så jag köpte den inte. Nästa dag ångrade jag mig faktiskt och gick tillbaka, men då var den borta.
Nu hade jag turen att hitta en likadan på Reprisen – för en tjuga! Dessutom fanns det på PMU två förpackningar höga, smala ljus som passade perfekt. (Jag tänder dem inte på fotot, för de ska sparas till ett högtidligt tillfälle. 😉
Just detta är fascinationen med loppis och second hand! 🙂
Detalj av tuppen. Kolla på de små skårorna runt metallpinnen – små enkla men effektfulla finesser!
Fem kronor per paket fick jag ge för stearinljusen. De hade kostat 4:75 när de var nya , prislappen satt kvar.
Kostnad vid detta köptillfälle: 30 kr
Kostnad totalt under året: 3 418 kr
Den här söta sockerskålen hittade jag på Lions stora loppis förra helgen. En tia fick jag ge för den. Att den var en sockerskål rådde det ingen tvekan om, för det var socker kvar i den!
Sockerskålen kommer från fabriken Scherzer i Bayern, Tyskland och är tillverkad på 1980-talet. (Allt porslin som är stämplat med ordet Bavaria kommer från Bayern i sydöstra Tyskland. Det är alltså inte namnet på en tillverkare.)
Ingen nagg eller flisa har gått ur det fina porslinet. Jag tycker att den är jättesöt!
Den här servisen finns med olika dekorer också, och här är en bild som jag hittat på nätet med beskrivningen ”SCHERZER Bavaria Germany 5 PC Tea Set Mid-Century Modern Art Deco Retro Design”:
Tekannan ser ut så här i helvitt. Man måste ju bara bli tvärkär!
Kostnad vid detta köptillfälle: 10 kr
Kostnad totalt under året: 3 388 kr
Dags för ett inlägg med några samlade Cult-prylar igen.
Den vita krukan (ytterfodret, menar jag ju!) fanns på Repris för 20 kr. Den är precis likadan som krukorna i inlägg 42-43, och alltså ska det finnas ett fat till den också. Bara att spana vidare. 😉
Även de höga vaserna med hål, en vit och en svart, var ett fynd från samma tillfälle. En tia per styck fick jag ge. Den beige vasen hade jag i skåpet sen förut, men den fick vara med vid fotograferingen i alla fall. Snygga tillsammans …
Ljuskuben med upphöjt mönster med bl.a. fåglar och blomrankor tycker jag väldigt mycket om. Den är i perfekt skick och kostade mig en tia.
Kostnad vid dessa inköpstillfällen: 60 kr
Kostnad totalt under hela året: 3 378 kr
De här användbara och snygga karotterna fanns på Kupan. De är jättebra storlek för bara ett par portioner mat, något som jag övar mig på att laga nu när ungarna flugit ut. (Det blir oftast för mycket, av gammal vana … )
Karotterna kostade en tia styck, helt OK, tycker jag, och de är absolut felfria.
Ingen märkning alls finns på dem, så de har säkert inte kostat så mycket mer när de var nya heller.
Kostnad vid detta köptillfälle: 20 kr
Kostnad totalt under året: 3 323 kr
De här klarröda porslinsprylarna har jag hittat vid ett par olika tillfällen. Två av kopparna (eller är de kanske sopptallrikar?) spanade min dotter in på PMU förra lördagen. (Den tredje temuggen eller soppskålen har jag redan skrivit om – kolla i inlägg 91! )
Skålen och lilla gräddsnipan hittade jag på Lions stora loppmarknad samma dag. Kannan är inte riktigt samma färg som de övriga sakerna, men den var såpass lik att den fick följa med ändå.
Stämpeln under kannan var helt oläslig, dold under ett tjockt lager glasyr, men på söndagen när jag gjorde återbesök på Lions hittade jag sockerskålen som hörde till. Den var tyvärr i väldigt dåligt skick så den fick stå kvar, men jag fotograferade i alla fall av stämpeln som var mycket lättare att läsa på den.
Kannan är västtysk, men firmanamnet var knepigare… WAECHTERSBACH tycker jag mig urskilja. Och lite googlande visade att det stämde; det finns en tysk porslinsfabrik med det namnet. De verkar vara specialiserade på just rött porslin.
Och att det står W. Germany visar att den är från 1980-talet eller tidigare.
Kostnad vid dessa inköpstillfällen: 55 kr
Kostnad totalt under året: 3 298 kr
De här ljusstakarna har jag hittat vid två olika tillfällen. De svarta fanns på Kupan för 30 kronor, i originalkartong. De vita hittade jag lite senare på Repris för en tjuga sammanlagt. (Den större vita har en pytteliten flisa i underkant, men inget som stör funktionen.) De är formgivna av Björn Nyberg för Boda Shop. Jag vet inte exakt när, men gissar på 70-tal.
Kostnad vid dessa köptillfällen: 50 kr
Kostnad totalt under året: 3 243 kr
En liten burk ur serien Kryddor i kvadrat av Signe Persson Melin för Boda blev ett av fynden häromdagen. Den gick lös på en femma…
Först när jag såg den på butikshyllan var jag lite osäker, men jag anade att den skulle kunna höra till serien Kvadrat. Jag var tveksam eftersom den hade en liten kant i hörnen, så som pressglas brukar ha, men efter att ha bildgooglat på äkta Kryddkvadrater så vet jag att det faktiskt är så de ser ut.
Kryddburkarna finns i två olika höjder – det här är den lägre. Fint med den lilla ovalen med plats för etikett!
Ja, tänk om man nu bara kunde hitta något dussin till…? En enstaka kryddburk gör man inte så mycket med.
Eller kan jag inte få hitta åtminstone en till så att jag kan duka fram flingsalt och grovmalen svartpeppar i dem?
Den här lilla ”Sill i kvadrat” (nedan) var ett fynd för ett par veckor sedan, så den får också vara med här.
Det är extra kul att den är i så gott skick – etiketten ser nästan ny ut – och att t.o.m. broschyren finns kvar! (Den ska jag kopiera och publicera så småningom.)
I skåpet här hemma finns redan fem andra matchande Kvadrat-prylar i olika storlekar. En mellanstor ”Sill i kvadrat” presenterade jag t.ex. i inlägg 11, och där finns också mer fakta om serien och formgivaren Signe Persson-Melin.
Nu har jag alltså en Sill i kvadrat av den näst största storleken och två vardera av de två mindre storlekarna. (Den allra största burken i serien som är 21×21 cm i botten har jag aldrig ens sett.)
Kostnad vid dessa inköpstillfällen: 35 kr
Kostnad totalt under året: 3 198 kr
Det började med ett fynd från en snabb lunchrunda på Kupan redan i mars: en ljusstake från Guldkroken för 20 kronor. Färgen var en mörk, vinröd färg med fint djup.
MEN innan jag hunnit publicera något inlägg om den röda staken hade jag fyndat fler: Två vita, en brun och en gul (som jag f.ö. tror passar utmärkt till några citrongula Cult-krukor som jag köpte i påskas, kika i inlägg 83), så nu har jag en liten samling … kolla på andra bilden!
Etiketten finns faktiskt kvar på samtliga – de måste ha bra klister på Guldkroken.
Antikljus passar nog bäst i storlek, men den här gången fick det bli kronljus eftersom jag inte hade antikljus i passande färg.
Kostnad vid dessa inköpstillfällen: 20+10+20+10 kr = 60 kr
Kostnad totalt under året: 3 158 kr
Kolla så snygg den röda blev till den här bomullslöparen!
Och till den lövmönstrade vepan.
Jag hittade några bilder på nätet av Guldkrokens enkla ljusstake.
Den finns i många olika färger förutom de fyra jag har nu. På t.ex. Tradera går den för minst en femtiolapp. (Det finns också modeller med två, tre och fem armar.)
På vissa sälj- och auktionssajter på nätet sägs det att de är
”Retro – Nostalgi – 70-tal” men det undrar jag. Någon som vet? (Fast iofs finns de i chokladbrunt, mossgrönt, orange och gult. Lite 70-talsvarning på det, onekligen… Jag har sett den i blekrosa också på någon butik, men den avstod jag.)
Idag när jag kom in på Kupan tog hjärtat ett extra skutt när jag fick syn på de här Multipotskålarna på fot: Från Boda Nova, i design av Signe Persson-Melin! Jag har gillat den här formen sen de kom, och den håller verkligen i längden – lika snygga nu som då!
Och att de bara kostade en tia styck förtog ju inte glädjen… 😉
På Tradera säljs de för ca 40-50 kr styck.
När jag bildgooglar hittar jag dem i svart, vitt, gult, grönt och beige. Tydligen var ljusbeige och svartbrun de ursprungliga färgerna i denna minimalistiska basservis.
Kostnad vid detta köptillfälle: 20 kr
Kostnad totalt under året: 3 288 kr
Sålt ett tyg för 190 kr: -190 kr
Utgifter totalt under året: 3 098 kr
Jag gjorde mig av med ett par likadana salladsbestick från Mio i ceriserosa plast för ett tag sedan, men nu har jag köpt ett par vita istället…
Hur tänkte jag där?
Antagligen tänkte jag så att jag aldrig dukade med de rosa men tror att det är större chans att jag kommer att använda ett par vita.
En tia för paret gav jag, så det är ju inte så blodigt om jag vill göra mig av med dem igen…
Dessutom hittade jag en glaspotta för 15 kronor, den här gången i vitt glas … Jag har ett par riktigt fina pottor i klarglas, en stor och en liten (Design: Signe Persson Melin) som jag ärvt av mamma, och det är lite kul att servera t.ex. chips och dip i dem. 🙂
Den här blir en kul salladsskål tillsammans med de vita besticken.
Kostnad vid detta köptillfälle: 25 kr
Kostnad totalt under året: 3 268 kr
